Caye Caulker - Det vi var ute efter

Innan vi lättade från San Pedro, hann tre av oss med att dyka. (Lugna bara, Kristoffer är helt frisk nu). Det första som hände när vi kom ner vid första dyket var att en Remora (typ av sugfisk) gav Moa en blöt kyss i pannan. Eftersom vi aldrig sett en Remora förut tog det en stund att förstå att den inte alls var farlig. Den hängde med oss ett tag, men efter att ha tagit oss genom en sorts grottöppning tappade den bort oss.

Helt ofarliga är också Alien-liknande ”Nurse sharks”. Under hela det andra dyket höll en sån oss sällskap och påminde till sättet lite om en hundvalp. Nyfiken på vad vi gjorde och strök runt benen på oss. Nöjda var vi.

Farligare är krokodilerna som håller hus i lagunen bakom vårt hus. Sista dagen fick vi till slut se en liggandes kanske tio meter bort i vattnet. Det var alltså inte bara lite spänningsmyter för turisterna.

San Pedro var inte dåligt, men inte riktigt vår kopp med the. Därför var det underbart att Caye Caulker blev en fullträff. Här är det fler cyklister och fotgängare, även om det är många golfbilar som rullar också här. Vägarna är av fin, vit sand och stadsbilden består av färgglada trähus. Det svävar ett lugn över ön/staden och det är flip-flop som gäller. Vi bor bra i ett litet hus med loftvåning. Vi delar pool med några andra hus, men oftast är vi själva när vi hoppar i.

Idag blev det snorklingstripp och vi önskade få se manatees (även känd som sjöko eller dugong), samt prickiga stingrockor. Vi fick se bägge, fler sköterskehajar, sköldpaddor, men bilderna blev lite sådär. Ni får nöja er med de här:

En sommar är ingen sommar utan solnedgångar. Även Caye Caulker vänder sig främst mot öst, men med våra cyklar har vi tagit oss fram till havet även på västsidan.