Ett gott nytt år i Panglao, Bohol

Som ni kanske märker blir det lite överlappningar mellan familjens vanliga reseblogg och Moas egna blogg för hennes 11-månadersresa. Vi hoppas ni inte tröttnar, då vi kände att vi inte kunde skippa varken den ena eller den andra.

En sammanfattning av resan från Malapasqua till Bohol och specifikt till den mindre ön Panglao, ser ut så här:

Båt, bil, inga biljetter till båten till Bohol, plötsligt biljetter till båten, hämta passen, ok fixa kontanter också, båtresa med Hancock på skärmen, taxi till hotellet, framme vid halv nio på kvällen.

Efter ovanstående blev den en lugn dag på hotellet, vars husrev erbjöd överraskande bra snorkling med friska koraller och mycket småfisk.

Under förmiddagen bokade vi dock in en kvällutflykt. Det finns flera floder på Bohol, som ger möjlighet till båtturer och längs flera av dem kan man efter solnedgången se eldflugor. Vi hade läst mycket uppskattande recensionen kring detta, men ville helst se floden både före och efter solnedgången. Det fanns inte som färdig tur, men efter lite lirkande och fin service så fick vi till vår kombo. I väntan på avfärd skickades drönaren upp för att ge lite perspektiv.

Att fota eldflugor i mörkret från en båt fungerar inget vidare, så ni får lita på vårt ord och det var en vacker upplevelse, ungefär som en mängd koordinerade drönare vars ljus tänds och släcks i tidvis synkroniserade pulser.

Nästa dag blev den stora utflyktsdagen. K hade tyvärr för jobbigt med magen och bestämde sig för att ta en lugn dag på rummet. Vi andra började i Filippinernas kanske mest kända landmärke, Chocolate Hills. Vi fick dock ett erbjudande om att köra ATV nedanför kullarna och det kunde vi inte stå emot.

Bohol är en fascinerade ö, som är väsentligt renare än andra områden vi sett i Asien. Det finns ett förbud och ta ner träd och man har odlat upp ett gigantiskt område med mahogny-skog för att undvika jordskred och lindra effekter av stormar. Här finns också ett gulligt litet ”spökdjur”/Tarsier, som sägs vara inspirationen till Yoda. Självklart besökte vi ett område som de håller till i under dagarna för att vila.

Utflykten avslutades med det vackra vattenfallet, Mag-Aso falls, vars damm var härligt svalkande så dags på dagen. Kvällen avslutades sen med solnedgång vid hotellet.

Därefter krävdes återhämtning i form av en snorklingsdag utanför hotellet. Vi tog oss dock till Alona beach för middag och på köpet fick vi en smått magisk solnedgång som målade färger över hela himlen.

Vår sista dag i Panglao blev nyårsafton och självklart ska man dyka då. Det blev två fina dyk längs ”väggen” bakom hotellet, som startar vid fem meter och går ända ned till 60 m. Vi stannade dock på våra tillåtna 18 m och såg bläckfisk, grodfisk och en vansinnig mängd gula och lila småfiskar.

Nyårsmiddagen intogs på en italiensk, vegetarisk restaurang med toppbetyg på TripAdvisor, innan vi avslutade decenniet med att kika på fyrverkerier från hotellets takterrass.

Imorgon, nyårsdagen, rullar vi vidare till Moalboal.

Inte helt klassiskt julfirande i Malapasqua

Två timmar i kön genom tull och immigrationskontroll för de tre av oss som rest långt gjorde att vi timade riktigt bra med Moa på Cebu flygplats. Vi hade bokat hotell på gångavstånd från flygplatsen, men hann bli mer än regnfuktiga på den lilla biten. Det filippinska hotellet firade jul så det stod härliga till med båda guldgran och guldpepparkakshus.

Här sov vi bara denna natt innan vi tog iväg mot Malapasqua. För att komma hit tar man sig till Cebu, åker bil 3-4 timmar och slutligen båt i en halvtimme. Döm om vår förvåning när ön formligen kryllar av svenskar. Enligt K finns det dock fler hundar på ön, men det är en jämn match. Första kvällen tillbringades med kvällsdopp och middag längs ”strandpromenaden”.

Eftersom vi hört att vädret skulle försämras, så bokade vi dykning redan till dagen efter. K som kände av en förkylning fick dock inte följa med. En timme bort ligger Gato island, som erbjöd riktigt fin dykning. Med tanke på att det var 18 månader sedan vi dök, så gick det väldigt bra för oss allihop.

Kvällen gav en fin solnedgång och inte anade vi vad som väntade ett dygn bort. Längs stranden ligger en mängd båtar och ett antal hus kantar också stranden. Ännu fler, större båtar ligger normalt ute i bukten i väntan på dykturer och andra utflykter.

Julafton startade som vanligt med några julklappar från julstrumpan och fler än så blev det inte. Traditionsenligt blev det sen promenad, men i år kom vi till en fyr där ett enkelt drickaställe blev stoppet. På vägen hem drog regnet igång, men vi tog julbadet ändå.

Vädret blev värre och när vi skulle sprinta över till grannrestauranten, där julmiddagen skulle intas, så behövdes Moas hela utbud av regnponchos för att vi inte skulle anlända dyngsura. Amihan hade spikat upp playwoodskivor över alla fönster, så att vi skulle sitta torrt. En trevlig 3-timmarsmiddag inleddes på den italienska restauranten, medan vindar och regn bara tilltog. Vi insåg rätt snart att det var kraftigare än vad vi hade läst oss till att det skulle kunna bli. Ute i bukten syntes båtarna vaja betänkligt. Vid elvatiden hamnade vi i stormens öga och allt blev lugnt. De flesta passade på att ta sig hemåt. Det är nu vi upptäcker att vi inte har el eller vatten. Eller S+Js säng har väldigt mycket vatten, så vi får sova i ungdomars rum på två soffor. Tyfonen drar igång sin andra halva, vilket skapar den förstörelse ni kanske läst om.

Båtar hade skickats upp på land och kraschat fullständigt. Några hade kraschat in i de enkla hus som stod där och en hade hamnat uppe på piren. Mängder med hus och restauranter hade delvis förstörts. Det blev en omtumlande dag.

Sista dagen blir det lite snorkling och en promenad till öns norra sida. Väldigt fin solnedgång blir belöningen på vägen hem, innan en ny skur blöter ned oss.

Imorgon blir det en lång resdag, när vi tar oss vidare till Bohol.

Två lyckade återseenden

Samma dag som vi kom till Klaksvik försökte vi få se vyn från Klakkur, men drabbades av moln som förstörde sikten. Innan vi åkte härifrån tillbaks till Torshavn ville vi göra ett nytt försök. På vägen dit såg vi moln som täckte både Klakkur och berget bredvid, men väl på plats vid hiken start såg vi toppen. Så majoriteten av gänget tog sig upp och fick nya fantastiska vyer.

Innan vi kunde checka in på vårt sista boende i Torshavn tog en omväg för ett lunchstopp i Kirkjeboer. Här finns framförallt en mängd av de klassiska husen med gräsbeklädda tak, men vi råkade också på en del fina djur.

Vår sista dag var länge oplanerad för att vi skulle kunna göra ett nytt försök på något vi kanske missat. Det blev ett lugn dag i huvudstaden, som först bjöd på en dimmig kort-hike men som sedan klarnade upp så att vi fick en riktigt fin sistakväll. Innan middagen hann vi med en promenad genom regeringskvarteren (de röda byggnaderna nedan) och ett ölstopp på Mikkeller.

Imorgon blir det tidig start med flyg hem via Köpenhamn. Tack till alla som hängt med på vår resa!

Vi klättrade 500 m rätt upp

Eller men korrekt är att berget är ca 950 m högt och vi startade på ca 450 m, så höjden vi klättrade var 500 m. Berget heter Slættaratindur och är rätt populär hike här. Vi är ju i lite olika form, så utan att avslöja för mycket kan vi säga att vi kom upp lite olika tider. Men upp kom alla och herregud vilka vyer.

Några skrubbsår var det enda negativa som inträffade, men nöjda rullade vi vidare mot Gjogv. Byn är mest känd för sin naturhamn, som är en rejäl spricka rakt in i berget. Trots nationaldagsfirande var ett litet kafé öppet och det hade fin utsikt över hamnen.

Vi tillbringade två nätter i den lilla, lilla byn Tjörnuvik i en stor villa. Ni ser det ljusbruna huset längst ned till höger i bilden. Kanske syns inte jacuzzin på verandan, men den satt riktigt bra efter klättringen på dagen.

Det helt osannolika vädret höll i sig i fyra dagar i rad, med rekordvärme och sol från klarblå himmel. När vi bilade vidare mot Klaksvik fullkomligen vällde molnen dock in.

Vi gjorde trots detta ett försök att ta oss upp på berget Klakkur, precis intill Klaksvik. Inledningsvis låg molnen som ett lock ovanför oss, men under hiken upp slog dimman till. Som tur var är detta en kort tripp, så det är något vi funderar på att testa igen i slutet på resan.

Vi åkte då till byn där vi nu bor, 15 minuter från Klaksvik. Någon timme efter bilden ovan gick vi i shorts på stranden. Så nu har vi verkligen fått se hur snabbt vädret kan skifta här.

Idag tog vi bilfärja till ön Kalsoy. Färjan tar 17 bilar och nu såg vi för första gången den ”turistanstormning” som är på gång på Färöarna. Vi var på plats 1:10 innan färjan skulle gå, men fick inte plats. Som tur var slängdes en extratur in, så vi blev bara en timme sena ut till ön.

Så klart stod en hike på agendan och inledningsvis såg allt fint ut, men ni kan ana vad som är på väg genom att kika till höger i bilden nedan. Snart drog en molnfront in och den fyr som var slutmålet fick bara några av oss se och då bara på riktigt nära håll. En del läckra moln- och ljuseffekter fick vi dock.

Härifrån åkte vi genom en 1,5 km lång gruvliknande tunnel och så sken solen igen. Galet!

Vi kommer sannolikt vara i bättre form än efter någon semester efter alla hiker och vi har minst en kvar. Vi skriver en rad då igen.