Strandstaden Miami & the Keys

Miami Beach överraskade oss positivt genom att ha en väldig skön stämning och kombinationen med stranden passar väldigt bra i 32 grader. Första dagen spatserade vi runt i Art Deco-distriktet där man får uppleva en svunnen tid bland väldigt vackra hus. Man bara väntar på att gamla klassiska filmstjärnor ska ramla ut från någon av barerna.

Vi vände norrut på den södra spetsen där man får se hela Miami Beach från en lång pir. Även Florida är drabbat av sjögräset, även om det är väsentligt lindrigare. Man talar ändå om den största mängden sjögräs någonsin. Det är ju fler människor på stranden än vad vi föredrar, men hittar man rätt vinkel med kameran kan det se lugnt ut.

Dag två hyrde vi bil och tog oss ned till Key West. Det är första gången undertecknad kör sju filer och vi kan väl erkänna att vi halkade av motorvägen där det inte riktigt var planerat. Tillbaks funkade dock allting fint. Vi hade kanske lite höga förväntningar på vägen dit ner eller så var Island lite för mäktigt jämförelse. Själva Key West var dock supermysigt i sin amerikanska turiststil. Mängder med små, gamla hus och massvis med bra restauranger.

Kvällstid samlas folket på Mallory Square för att följa solen ned i havet.

Sista dagen blev som många vet lite omtumlande med inställt flyg, som vi dock själva redde ut eftersom Norwegian inte kunde hjälpa oss. Vi passerade ett antal åskväder på hemresan och det fortsatte när vi kommit tillbaks till hotellet, vilket gjorde att vi bestämde oss för bio på kvällen. Christoffer Robin kan varmt rekommenderas till alla som har någon relation till Nalle Puh. 

Miami är dock rätt vackert även i regn

Fem väldigt omväxlande veckor är nu till ända och Island är vår gemensamma vinnare. Börja planera på en gång, för ni borde verkligen ta er dit och göra hela varvet runt. Vi skulle så här i efterhand nog ha valt att lägga två veckor där istället för en.

Hamnen och Mayaindianerna

Placencia ligger längst söderut på en långsmal landsträcka, som tillåter en att spotta i havet på både vänster och höger sida utan att gå en meter (citat från vår granne i San Pedro). I norr ser man splitter nya lyxvillor, hotell och kasinon. I mitten möter man en mer genuin by och längst söderut höll alltså vi till. Vi bodde direkt mot en hamn, som mer kändes som en utgrävd kanal. Här gick dock att hitta långa stränder där vissa delar inte drabbades av sjögräset.

En kväll gick vi över till hamnens andra sida i jakt på en solnedgång. Vi bjöds in på några belizianers tomt och väl där inbjöds vi till att fota och klappa deras ”husdjur”. På tomten bodde ett antal leguaner, som rörde sig fritt där och i mangroven på andra sidan vattnet, och en av dem hade blivit så tam att den kunde handmatas. Varje kväll när solen går ned klättrar han dock upp i sin palm eller simmar över till mangroven för skydd. Kul solnedgång!

Vi har nu spenderat vår sista dag i Belize runt Caracol i närheten av San Ignacio. Caracol är en gammal ”superstad” som mellan år 300 och år 900 växte till att inneha uppemot 150 000 invånare. Staden återupptäcktes på 30-talet, när några skogsarbetare hittade olika föremål under rötterna på ett träd som fallit. Fortfarande är det bara en bråkdel som är uppgrävd och vi fick röra oss i ett område som är ca 5% av det uppskattade området. Intressant och fantasieggande. Vägen dit bestod av hyfsad skumpig väg och tog mer än två timmar, men var värd det.

På vägen tillbaks blev ett stopp vid Big Rock Falls, där vi (och några till) fick svalka oss i det naturliga pooler som fanns nedanför vattenfallet. Kul överraskning som vi inte riktigt hade koll på att det ingick i turen.

Imorgon flyger vi till Miami, så nu väntar storstad igen.

Atolldyk, zipline och livet längs floden

Några såg säkert i ett Facebook-flöde att vi lyckats se Bajenmatchen i en vacker omgivning. I Hopkins har vi dock bara på enstaka restauranger haft åtkomst till wi-fi, så vi får nu spola tillbaks ett antal dagar. En av de sista dagarna på Caye Caulker drog vi iväg på dykning på Turneffe-atollen. Det blev en hyfsat lång båtresa, men vi fick två fina dyk. Höjdpunkten var när två prickiga stingrockor svävade in mot oss. Det blev dock bara filmsnuttar, så inget vi kan visa här. Det var dock fint med koraller och så får ni en bonussolnedgång från sista kvällen på ön (försök gärna se vad Moa och Kristoffer har på sina resp mobilskärmar)

Vi tog sen båten över till fastlandet där vår hyrbil väntade. Via Western och vackra Hummingbird Highway hamnade vi slutligen i lilla byn Hopkins. Första kvällen var det lördagsparty med reggaerytmer i parken mitt i byn. Hopkins är en mycket levande by som känns väldigt genuint belizisk. Vi ser alltså väsentligt fler invånare än turister.

Även här finns problemen med sjögräs som väller in mot kusten, så det blev inte mycket havsbad här. Hur omfattande dessa problem är i Karibien får vi forska mer i när vi är hemma igen. Huset vi bodde i, låg precis intill Sittee River och vi hade fri tillgång till en kanot, så det blev några turer längs den djungelomgärdade floden.

Höjdpunkten i Hopkins (förutom Bajens vinst mot Trelleborg) blev vårt zipline-äventyr. Upp på höjderna i djungeln, klättra upp på än högre plattformer och sedan sväva fram över djungeln via nio olika banor. Otroligt kul!

Idag har vi förflyttat oss till Placencia, som i vissa delar är raka motsatsen till Hopkins. Här är det nog fler turister eller pensionerade amerikaner än invånare. Vi återkommer med rapport när vi hunnit utforska den lilla staden mer.