Sjuka dagar i Pemuteran

Väster om Pemuteran finns Bali National Park. Vår fantastiske värd hade ordnat med ridning för S+M, medan J+K skulle stanna på stranden i parken. Redan på vägen in såg vi apor och hjortar. En tvåtimmars ridtur i djungel, på strand och längs ett mangroveområde är härligt, men kan ge jobbiga skavsår i för korta byxor. Eller hur M?

På vägen tillbaks klättrade vi upp i Bali Tower, som ger en finfin utsikt över nationalparken och vi såg också några berg som ligger på grannön Java.

Dagen efter väntade en snorklingstripp ut till ön Menjangan, som är känd som Balis bästa plats för dykning och snorkling. Tyvärr kände K av ett öra lite grann och kände sig också lite krasslig i magen, så han stannade i huset.

Vi började längs den vägg som ligger mot fastlandet. Sikten där var galet bra och längs branten finns gott om korall och fisk. Vi kan konstatera att både Bunaken och Komodo har bättre snorkling, men bilderna nedan visar ändå hur vackert det är här.

Under eftermiddagen fick K feber och han sprang på toa i ett. Eftersom vi inte visst om örat möjligen kunde ligga bakom febern, så bestämde vi oss för att uppsöka läkare. Vår excellente värd körde runt tills vi hittade en läkare, som lämnade ut blandade medikamenter. Med blandad framgång fick vi i K dessa...

I Pemuteran finns förutom korallrevsprojektet ett sköldpaddsprojekt. De föder upp sköldpaddor vars ägg hittats av lokalbefolkningen. Upphittaren får en summa som är något större än de skulle få "på gatan" och det för att verkligen få in äggen. Projektet är också ute och utbildar kring både paddorna och korallreven. Förhoppningsvis kan man få till stånd en förändring på sikt.

Så var det dags för semesterns sista dykning. Stackars K var förvisso bättre, men långt ifrån tillräckligt för att följa med. J fick åka själv. Första dyket var vid samma vägg som vi tidigare snorklat vid, men nu förstås längre ned. Under det andra dyket hittades den extremt lilla pygmesjöhästen. J kan inte ta på sig själv ha hittat denna mindre än en centimeter lång varelse. Men den fastnade på bild.

Vi hoppas att K fortsätter att hämta sig, då det strax väntar en riktig lattjolajban-dag i södra Bali. Därefter byter vi ö till Java och då Yogyakarta.

Tillbaka på Bali

Så har vi emot vår vana kommit tillbaks till en plats vi tidigare besökt, Bali. Vi fokuserar dock på sådant vi missade eller inte hann med förra gången. Vi börjar dock med att spola tillbaks bandet några dagar. 

Senast hade vi lämnat underbara Kanawa. Vi trodde på förhand att det enkla boendet skulle bli lite tufft för oss, så vi hade bokat en nytt hotell i Labuan Bajo. Där skulle vi lyxa loss med sköna sängar, pool och något större boende. Det började kännas småtrist redan efter en halv dag :-)

Vi fördrev tiden med lite paddlande runt den närmaste ön. Tanken var en lugn skön tur, men ganska snart tog tävlingsdjävulen tag i samtliga, så det urartade i ett rejält race mellan killar och tjejer.

J klättrade uppför en rejäl höjd i stekande eftermiddagssol. Vyn däruppifrån var i princip värd hela vistelsen här och visar också att det finns mycket mer att se av Flores.

Så tog vi flyget tillbaks till Bali. Förra gången utforskade vi östkusten och en del av Balis centrala delar. När vi hämtades på flygplatsen av Putu, åkte vi därför över bergen och mot Balis nordvästra delar. (Vår förare förra gången hette Putu och han som chefer över vårt aktuella ställe heter.... Putu. Förklaringen är att alla förstfödda söner döps till Putu på Bali)

Färden tog oss till det oerhört vackra och mycket fotograferade templet Ulun Danu Bratan, som ligger i sjön Bratan.

Över de svala bergsområdena (se kroppshållningen på M nedan) och ner på andra sidan med fantastiska vyer och såklart de imponerande risfälten. I en av branterna uppför finns Monkey Hill. Här hade K lätt ha kunnat tillbringa natten.

Efter en riktigt lång dag landade vi igår i Pemuteran. Här har vi vårt maffigaste boende. Allt är förstklassigt, men prislappen är inte alls därefter. Vi bor i en nybyggd villa som ligger direkt bakom en bra restaurang. Vi har ett stort vardagsrum/matrum, egen pool, typ sju meter till tak, två gigantiska sovrum med varsitt badrum. Badrummen är för övrigt utomhus, men under tak och insynsskyddade. Frukosten intas på övervåningen i vår Gazebo och bärs in direkt från restaurangen. För detta betalar vi mindre än 800 kr/natt.

Pemuteran är känt för två saker: närheten till dyk- och snorklingsön Menjagan och en mängd spännande miljöprojekt. Efter att fiskare har dynamitfiskat sönder det mesta av korallreven här, så startade man bygga upp medvetenheten om vad korallreven betyder för främst fisket och sekundärt för turistnäringen. Man har sedan placerat mängder med metallställningar på havets botten, som det förs elektriska impulser genom. Detta påskyndar tillväxten av korallerna. Man har också sänkt några fartyg och statyer (!), som korallerna ska få fäste i. Ett fascinerande projekt!  I de delar av revet där metallställningarna är relativt nyligen placerade syns de tydligt, men på många ställen syns de inte längre utan korallerna täcker dem helt och hållet.

Nu njuter vi vidare av en härlig dryg vecka på Bali och är glada att slippa den jobbiga hettan som ni verkar ha hemma...

Exklusiva upplevelser på Kanawa Island

Vi vaknade efter den sena VM-finalen till ett grått Labuan Bajo. Efter frukost och dopp i poolen, bar det iväg mot Kanawa i regn. När vi väl kommit ned till båten och lagt ut, verkade det som att vår båt trasslat in sig i tampar från grannbåten. Det blev ett riktigt äventyr med folk knuffandes på vår båt från klipporna i hamnen och från grannbåtar. Flera gånger trodde vi att vi skulle slå emot klipporna eller närliggande båtar. "Skeppspojkar" dök ner under vår båt för att lossa det som trasslat sig och därefter lättade vi. Så var vi äntligen framme vid den mycket lilla ön Kanawa. Varför åker man då hit? Ja, herre gud sicken vacker plats!

Bilderna ger en förklaring och titeln på inlägget syftar inte till exklusivt som i lyxigt, utan på möjligheten att ta sig till någon av öarna för att se "the Komodo Dragon" eller möjligheten att få se manta. Första utflykten tog oss till ön Rinca, som tillsammans med själva Komodo utgör de parker dit man kan åka för att se Komodovaraner. En sån här "trekking"/vandring ger inte garanterad sikt av drakarna. Vi fick se tre stycken, men inga fullvuxna. De stora var i djungeln och gjorde nya varaner och hade därför inte tid med turister. Förutom ödlorna fick vi också vansinnigt läckra vyer under vandringen. 

Vi har såklart också letat efter den mäktiga mantan, men det äventyret inkluderade även ett två timmars motorstopp drivandes runt i det majestätiska landskapet. Efter en rejäl rundsmörjning av motorn kickade den igång igen. Vi siktade två mantor och K var den som hittade den första. Dessa 4-8 metersdjur tar sig in till särskilda rengöringsstationer där diverse småfisk äter upp parasiter från deras kroppar. I en kraftig ström såg vi de två. Oerhört vackra och ståtliga djur! Försök föreställa er dem med 4-5 meter mellan vingspetsarna när ni tittar på bilderna nedan.

Vi har bott i mycket enkla, ekologiska bungalows. Vi hade elektricitet mellan 18 och 23 och fick göra av med 50 liter vatten per person och dygn. Det är tuffa anordningar för dusch och handfat, lite Robinsonkänsla. Snorkling och dykning runt hela ön är toppen och man promenerar runt ön på ca en timme. Ser ni den krodilliknande kamouflagefisken i den sista bilden nedan? Den är ungefär 60-70 cm lång...

Solnedgångarna är makalösa! Endast vid solnedgången ser vi en vulkan på mycket långt håll, då dess silhuett framträder när solen glider ner bakom den. Under den mest molnfria solnedgången såg vi t.o.m. hur den spydde ut ett askmoln. För någon månad sedan drev aska från denna vulkan in över Kanawa. Nu är dock utbrotten så lindriga att askan inte når ända hit.

Ön har tre bergstoppar och två eftermiddagar har vi klättrat hela vägen upp. Vi belönades med vyer över stora delar av Komodo nationalpark. När sedan solen sjönk nedåt var det så vackert att det nästan sved i ögonen.

Äventyret går nu vidare tillbaks till Labuan Bajo för mer pool-  och strandslappande. Men vi söker nog upp något spännande där också.

Farväl till Bunaken och in i fas 2: Flores och Komodo

De sista dagarna på Bunaken tillbringades inte oväntat mestadels i vattnet. Efter att K och J fått sina dykcertifikat, blev det ett dubbeldyk till för J. K fick känningar i magen och valde att stå över. Under det sista dyket fångades en stor "nudibranch" på bild. Denna var runt sju-åtta centimeter och är bara ett av tusentals exempel på hur naturens kreativitet kan hittas långt ned under ytan. En nudibranch är typ som en färgglad snigel, inte sällan med något mönster på sig.

De två sista kvällarna promenerade vi ned till Bunaken village. Denna by är ett myller av smala gator, som kantas av barn som bara ber om att bli fotograferade. De flesta ler och h

Osar och verkar uppriktigt tycka det är kul att se oss.

 

Efter en vecka har vi hunnit prata med både gäster och personal, så det kändes en gnutta vemodigt att lämna Bunaken, men vi har så spännande saker framför oss att det vi kommer över det fort. Tightast har vi varit med vår dykinstruktör, en hjälpreda som funkat både som dukguide och kapten för båten vi åkt med och killen i baren (hrmm...) Dagen som K inte följde med och dök eller snorklade, tog barkillen (Steven) med K ned till byn på sin moppe. Där blev det kokosnötplockning och en juiceblandning, som inte helt var i K's smak.

Igår blev det båten från Bunaken till Manado. Helt ok hotell med pool på taket. Solnedgången härifrån var dock mycket med än bara ok.

Imorse väntade morgonflyget från Manado till Labuan Bajo på ön Flores. Uppstigning 04:45. Resan gick alldeles galant och när vi kom fram väntade hotellet Golo Hilltop, vars främsta grej är utsikten över det vackra landskapet. Vi kastade oss i poolen och vandrade sedan nedför berget till fiskebyn där nere. Hungern lockade oss in på en pizzeria, som hade schyssta pizzor. Sedan svettades vi uppför berget för att hinna hem till solnedgången. Det bör påpekas att bilden är tagen från vår uteplats... 

Paradise bar blir nästa delmål på resan. Vi måste bara sova några timmar för att orka upp vid 02:45, så vi hinner dit till avspark. Inte kan man missa en VM-final bara för att man gick 04:45 imorse. Notera gärna att det är de båda barnen som varit mest drivande kring detta. 

Imorgon lättar vi ut till den mycket lilla ön Kanawa, varifrån vi också ska ta oss till Komodo och dess varaner. På denna ö finns ingen åtkomst till Internet, så vi återkommer med en massa äventyr och läckra bilder om sisådär en vecka.