Rosaskimrande blåsjö och Getryggen i Åre

Ett antal dagar utan Wi-Fi har försenat detta inlägg något, då vi bott i den enklare Älgstugan i Stora Blåsjön. Vi kom dit lagom för att få avnjuta lunchen i solen och hann med en kortare promenad innan regnet drog in. Det gjorde oss egentligen inte så mycket då det var Bajen-match och middag på agendan. Vi lyckades dela nätverk från min mobil till Sussis dator, som i sin tur kopplades till teven. Bajen levererade äntligen, så vi blev sugna på att avsluta kvällen med en promenad längs Stora Blåsjöns skiffersteniga strand. Och vilken kväll vi fick! Solnedgången skimrade i en spegelblank sjö, så vi kunde inte sluta gå förrän sent in på kvällen.

I närheten av Stora Blåsjön finns två makalösa vattenfall, som båda rinner genom djupa raviner. Brakkåfallet (överst) ligger bara minuter från stugan och Hällingsåfallet finns knappa timmen bort. 

Vi hann också med två vandringsturer. Den första tog oss upp på Kalberget och där fick vi en fin utsikt över omkringliggande sjöar, skogar och berg. Vi hade läst att det var en tur på totalt 6 km, men det visade sig att man då bara kom till en plats där man såg Kalberget. Det dög ju inte alls, så vi trampade vidare tills vi även kommit upp själva Kalberget och turen slutade på runt 10 mycket kuperade kilometer.

(Moa spejar mot Kalberget)

(Moa spejandes från Kalberget)

Dagen efter väntade en kortare tur till Bjurälvens naturreservat. Detta är ett geologiskt naturarv, då hela området är ett karstområde under vilket mängder med små bäckar och åar rinner. På sikt kommer hela området falla samman, då de underjordiska vattendragen urholkat det. Det finns därför flera stora hål där marken redan rasat ihop, som man promenerar mellan för att komma till Collusseum (stor grönskade dalgång) och ev Bjurälvsgrottan (vi skippade den sista). Så klart visade sig att den korta promenaden tog till själva området och sedan väntade en 3-5 km tur i själva området. Vi var rätt slitna när vi var tillbaks till bilen efter ytterligare ca 10 kuperade km.

Vi har därefter rullat ner till Åre, där vi bor i området Copperhill ovanför Björnen. Det innebär att vi har en smått magisk utsikt från balkongen och idag har vi äntligen fått både sol och goa temperaturer. Vi insåg snabbt att vi skulle skippa Åreskutan pga köer till biljettköp och liftar. Planen lades snabbt om till att ta oss till Storulvåns fjällstation där vi skulle vandra upp till de tre topparna längs Getryggen. Vi kom över trädgränsen redan efter typ 10 minuter och kunde hela vägen upp se utsikten bara bli vackrare och vackrare. 

Nja, hela vägen var väl inte sant. Vid lunchtid hade vi kommit upp så långt att vi satt helt omgivna av molnen. Vi kände ändå hur solen värmde, så vi lutade oss tillbaks och drömde oss till varmare breddgrader. Till slut började det lätta och vi klev upp på topparna. Det blev den finaste turen vi gjort hittills i sommar.

På vägen tillbaks kunde vi inte låta bli att ta ett snabbstopp vid ”Sveriges största vattenfall”, Tännforsen.

Imorgon får vi äntligen möjlighet att träffa Iréne och Lasse, som tar sig hit till Åre med sin husbil.

Regn och helikopter i Klimpfjäll

Vi lämnade Ammarnäs bara för att välkomnas av regn i Klimpfjäll. Huset vi bor i gjorde dock att vi omedelbart kände att vi skulle trivas. Högt beläget med fin utsikt över Kultsjön, som vi njutit av varje kväll.

Det klarnade framåt kvällen, så vi passade på att ta en promenad längs sju forsar där första stoppet är Kullafallet. En riktigt fin kvällstur, som avslutades med utsikt över fjällen på avstånd,

Vi vaknade dock till halv storm och riktigt regnrusk, som fortsatte hela dagen. Helt oväntat slängdes Risk upp på bordet och lika oväntat var det att J skulle vinna (som bojkottat detta eländiga spel i upp emot 25 år). 

Dagen efter var det dags för K att ta sig hem med bussar och tåg, men vi beslutade oss för att hinna en sväng förbi Fatmomakke före lunch. Det handlar om en väl bevarad och fortfarande levande samisk kyrkby. Vi tog ett varv runt byn, innan K hoppade på sin buss (resan hem gick helt utan problem).

Vi bor så nära det omtalade Stekenjokk att vi bilade dit på eftermiddagen. Stekenjokk når man med bil endast från början av juni till oktober, då man inte mäktar med snöröjningen under vintern. Skurar på vägen dit, men uppklarnande på vägen hem gjorde att vi tog korta promenader ut på fjällheden och vid vattenfall/forsar. Vi tror att M motvilligt nog tyckte det där med snö på sommaren ändå var lite vackert. Tydligen ligger det väsentligt mer snö än vanligt pga av de stora mängder som föll i vintras.

Igår såg det så äntligen ut som att vädret skulle vara med oss, så vi bestämde oss för en vandring upp på Graipesvare. Efter en rätt lång transportsträcka genom björkskogen, så kom vi upp över trädgränsen och en underbar vy öppnade upp sig. Efter en kaffepaus i skydd av en stor klippa klättrade vi vidare upp mot den närliggande, högre toppen och nu fick vi en känsla av att vara någon annanstans än i Sverige. Längst upp fick vi också se 5-6 renar på avstånd. Vi fick förvisso äta lunch i strilande regn, men när solen sen tittade fram fick vi en vacker nedfärd.

Lite slitna i benen som vi var, så bokade vi in en helikoptertripp precis före lunch med den lokala firman. Den visade sig ha verksamhet på flera ställen i Sverige och bl.a. flyger man ofta kungen med vänner till en kungens stuga mellan Hemavan och Ammarnäs för att fiska. Piloten berättade om rennäring, gruvdrift och en hel del annat vilket gav turen ett mervärde. Detta blev också vår finaste och varmaste dag, med temperaturer upp mot 20.

Vi stormade sedan vidare till Trappstegsforsen där vi tog lunch till bruset från forsen. Vägen därifrån mot Saxnäs är så vacker, så J var tvungen att trots den rätt hårda vinden skicka upp drönaren en sväng. Visst finns det ett uns av Lofoten i den näst nedersta bilden? Kvällen avslutades med ett dopp i badtunnan och därmed ytterligare ett sätt att njuta av utsikten här uppifrån.

Imorgon kör vi över Stekenjokk igen, för att nu ta oss till Stora Blåsjön.

Upp på fjället och ner på termometern

Vår sista dag i Bönhamn blev den varmaste hittills. Vi vandrade ut på grusvägar och naturstigar, för att avsluta allt med ett bad. Det finns inte alltför mycket att göra precis i Bönhamn, men närheten till alla sevärdheter och lugnet gör det till en varm rekommendation för den som har planer att besöka Höga kusten.

Vi har därefter tagit oss upp i fjällvärlden och här sjönk temperaturen rätt snabbt. Vi vågade kika på väderprognosen som tyvärr sa regn och tråkigheter hela dagen vi skulle tillbringa i Borgafjäll. Eftersom vi bara hade en dag, så siktade vi ändå på en vandring upp på Lillfjället. Det har sen visat sig att prognoser i fjällvärlden när det är ostadigt, verkar vara smått omöjliga att får till. Vi fick en mycket fin dag, med endast ett par droppar regn. Det visade sig också att man inte bara ska läsa guideböcker, utan granska avstånd på kartan. Vi bestämde oss för en tur som skulle vara 12 km lång och beskrevs som en ”rundtur”. Efter 12 km hade vi gått längs en led och stod på en grusväg med 8 km hem. Det var alltså leden som var 12 km och inte hela rundturen. J lyckades dock lifta tillbaka till bilen, vilket förkortade transportsträckan väsentligt, även om K hunnit en bra bit på vägen hem.

Vi rullade sedan norrut till Ammarnäs, som enligt blandade prognoser skulle få rätt mycket regn och i media pratades det om att Norra Norrland skulle få mest regn i hela landet. Lars här på Fredrikssons stugor lugnade oss dock med att det är vanligt att prognoserna här är helt uppåt väggarna. Och även om vi inte fått mycket sol, så har vi ändå inte fått särskilt mycket regn. Vackra Ammarnäs ligger precis vid ett floddelta, som nog kommer att definiera våra minnesbilder härifrån. 

Det blev några kortare turer till att börja med, då vi checkade av utsikten från ”Potatisbacken” (som faktiskt fått sitt namn från att det är en konstgjord backe i vilken man odlar potatis), kyrkbyn och det smått fjordliknande Tjulträsk.

Vår sista kväll här avslutades med en vandring upp på Björkfjället. Det blåste en del och det är inte helt lätt att hitta vindskydd uppe på fjället, men vi tryckte ihop bakom lite buskar och intog middagen där. När det var dags att dra oss hemåt, sprack det upp och vi fick en väldigt fin nedfärd. Imorgon bär det söderut mot Klimpfjäll.