Kalla bad, hästryggar och ännu en toppvandring

Vi fick tre fina dagar i Åre, där mittendagen skulle vara så pass varm att några av oss tyckte att det var dags för ett bad. Vi tog oss till Ullån, där det finns flera platser där man kan bada i åns små fall och forsar. Kanske ger översta bilderna en signal om temperaturen.

Senare på eftermiddagen mötte vi upp Irene och Lasse på vår balkong och intog senare en god middag på toppen av Copperhill. På tal om toppen, så var lägenheten vi bodde i ett av våra bästa boenden. Det gick inte att titta sig mätt på utsikten, då den blev så olika beroende på tid på dagen. Eller t.o.m. på natten... På bilden nedan har allt vatten täckts av en dimma/molntäcke.

Sista dagen var bokad för äventyr på hästryggen. Vi åkte till Höglekardalen och var iväg på en nästan fem timmar lång utflykt, som förvisso inleddes och avslutades med lite hästskötsel. Turen tog oss rätt högt upp på fjället och till en fin tjärn för en lunchpaus. Det blev som bilderna visar en blandning av hästar, men alla var snälla mot oss. Även en totalt orutinerad ryttare som J lyckades galoppera och t.o.m. ta ett hopp över en liggande gran. Det sista var inte helt och hållet ryttarens idé, men det slutade ändå lyckligt.

Lite trötta var vi allt efter turen, så det blev Thai take-away till middag.

Vi har sedan detta hunnit ta oss till Funäsdalen, med ett kort stopp vid ännu ett fall, Ristafallet. Denna gång var vi så tidiga, att det även denna gång var väldigt lugnt. Mäktigt fall!

Under första dagen här i Funäsdalen var vädrets makter inledningsvis på våra sida. Vi bilade till Djupdalsvallen där vandringen till Mittåkläppen inleds. Vi var inte direkt tidiga, så vid start var det fler människor än vi sett samtidigt på länge. Man såg tidigt den slutliga toppen och möjligen kan ni på översta bilden se att det står människor på kammen, även om de bara syns som små, små prickar. På den andra bilden är det väsentligt enklare för er att se renarna, som sökt sig till snön för kylan och för att undvika myggen.

Toppen var en rejäl platå, där folk kunde sprida ut sig åt alla håll. Vi tog plats för lunch med en magnifik utsikt. Vi lutade oss tillbaks så länge att vädret hann börja skifta. På vägen ner drog regnet och blåsten in, men väl nere hade allt hunnit lugna sig igen. Något fuktiga fick vi se Mittåkläppen på håll, speglad i en närliggande tjärn.

Andra dagen var planerad som en återhämtningsdag med utflykt till Andersborgs våffelstuga. Stugan ligger 1,5 km från en fjällparkering, så det är en enkel promenad med många spänger dit. Eftersom det även serveras veganska våfflor, så var den ett självklart val. Grått och blåsigt var det, men en mysig utflykt var det ändå.

Imorgon väntar vår sista fjällvandring upp på toppen av Hamrafjället, men först ny Bajenmatch.

Rosaskimrande blåsjö och Getryggen i Åre

Ett antal dagar utan Wi-Fi har försenat detta inlägg något, då vi bott i den enklare Älgstugan i Stora Blåsjön. Vi kom dit lagom för att få avnjuta lunchen i solen och hann med en kortare promenad innan regnet drog in. Det gjorde oss egentligen inte så mycket då det var Bajen-match och middag på agendan. Vi lyckades dela nätverk från min mobil till Sussis dator, som i sin tur kopplades till teven. Bajen levererade äntligen, så vi blev sugna på att avsluta kvällen med en promenad längs Stora Blåsjöns skiffersteniga strand. Och vilken kväll vi fick! Solnedgången skimrade i en spegelblank sjö, så vi kunde inte sluta gå förrän sent in på kvällen.

I närheten av Stora Blåsjön finns två makalösa vattenfall, som båda rinner genom djupa raviner. Brakkåfallet (överst) ligger bara minuter från stugan och Hällingsåfallet finns knappa timmen bort. 

Vi hann också med två vandringsturer. Den första tog oss upp på Kalberget och där fick vi en fin utsikt över omkringliggande sjöar, skogar och berg. Vi hade läst att det var en tur på totalt 6 km, men det visade sig att man då bara kom till en plats där man såg Kalberget. Det dög ju inte alls, så vi trampade vidare tills vi även kommit upp själva Kalberget och turen slutade på runt 10 mycket kuperade kilometer.

(Moa spejar mot Kalberget)

(Moa spejandes från Kalberget)

Dagen efter väntade en kortare tur till Bjurälvens naturreservat. Detta är ett geologiskt naturarv, då hela området är ett karstområde under vilket mängder med små bäckar och åar rinner. På sikt kommer hela området falla samman, då de underjordiska vattendragen urholkat det. Det finns därför flera stora hål där marken redan rasat ihop, som man promenerar mellan för att komma till Collusseum (stor grönskade dalgång) och ev Bjurälvsgrottan (vi skippade den sista). Så klart visade sig att den korta promenaden tog till själva området och sedan väntade en 3-5 km tur i själva området. Vi var rätt slitna när vi var tillbaks till bilen efter ytterligare ca 10 kuperade km.

Vi har därefter rullat ner till Åre, där vi bor i området Copperhill ovanför Björnen. Det innebär att vi har en smått magisk utsikt från balkongen och idag har vi äntligen fått både sol och goa temperaturer. Vi insåg snabbt att vi skulle skippa Åreskutan pga köer till biljettköp och liftar. Planen lades snabbt om till att ta oss till Storulvåns fjällstation där vi skulle vandra upp till de tre topparna längs Getryggen. Vi kom över trädgränsen redan efter typ 10 minuter och kunde hela vägen upp se utsikten bara bli vackrare och vackrare. 

Nja, hela vägen var väl inte sant. Vid lunchtid hade vi kommit upp så långt att vi satt helt omgivna av molnen. Vi kände ändå hur solen värmde, så vi lutade oss tillbaks och drömde oss till varmare breddgrader. Till slut började det lätta och vi klev upp på topparna. Det blev den finaste turen vi gjort hittills i sommar.

På vägen tillbaks kunde vi inte låta bli att ta ett snabbstopp vid ”Sveriges största vattenfall”, Tännforsen.

Imorgon får vi äntligen möjlighet att träffa Iréne och Lasse, som tar sig hit till Åre med sin husbil.

Regn och helikopter i Klimpfjäll

Vi lämnade Ammarnäs bara för att välkomnas av regn i Klimpfjäll. Huset vi bor i gjorde dock att vi omedelbart kände att vi skulle trivas. Högt beläget med fin utsikt över Kultsjön, som vi njutit av varje kväll.

Det klarnade framåt kvällen, så vi passade på att ta en promenad längs sju forsar där första stoppet är Kullafallet. En riktigt fin kvällstur, som avslutades med utsikt över fjällen på avstånd,

Vi vaknade dock till halv storm och riktigt regnrusk, som fortsatte hela dagen. Helt oväntat slängdes Risk upp på bordet och lika oväntat var det att J skulle vinna (som bojkottat detta eländiga spel i upp emot 25 år). 

Dagen efter var det dags för K att ta sig hem med bussar och tåg, men vi beslutade oss för att hinna en sväng förbi Fatmomakke före lunch. Det handlar om en väl bevarad och fortfarande levande samisk kyrkby. Vi tog ett varv runt byn, innan K hoppade på sin buss (resan hem gick helt utan problem).

Vi bor så nära det omtalade Stekenjokk att vi bilade dit på eftermiddagen. Stekenjokk når man med bil endast från början av juni till oktober, då man inte mäktar med snöröjningen under vintern. Skurar på vägen dit, men uppklarnande på vägen hem gjorde att vi tog korta promenader ut på fjällheden och vid vattenfall/forsar. Vi tror att M motvilligt nog tyckte det där med snö på sommaren ändå var lite vackert. Tydligen ligger det väsentligt mer snö än vanligt pga av de stora mängder som föll i vintras.

Igår såg det så äntligen ut som att vädret skulle vara med oss, så vi bestämde oss för en vandring upp på Graipesvare. Efter en rätt lång transportsträcka genom björkskogen, så kom vi upp över trädgränsen och en underbar vy öppnade upp sig. Efter en kaffepaus i skydd av en stor klippa klättrade vi vidare upp mot den närliggande, högre toppen och nu fick vi en känsla av att vara någon annanstans än i Sverige. Längst upp fick vi också se 5-6 renar på avstånd. Vi fick förvisso äta lunch i strilande regn, men när solen sen tittade fram fick vi en vacker nedfärd.

Lite slitna i benen som vi var, så bokade vi in en helikoptertripp precis före lunch med den lokala firman. Den visade sig ha verksamhet på flera ställen i Sverige och bl.a. flyger man ofta kungen med vänner till en kungens stuga mellan Hemavan och Ammarnäs för att fiska. Piloten berättade om rennäring, gruvdrift och en hel del annat vilket gav turen ett mervärde. Detta blev också vår finaste och varmaste dag, med temperaturer upp mot 20.

Vi stormade sedan vidare till Trappstegsforsen där vi tog lunch till bruset från forsen. Vägen därifrån mot Saxnäs är så vacker, så J var tvungen att trots den rätt hårda vinden skicka upp drönaren en sväng. Visst finns det ett uns av Lofoten i den näst nedersta bilden? Kvällen avslutades med ett dopp i badtunnan och därmed ytterligare ett sätt att njuta av utsikten här uppifrån.

Imorgon kör vi över Stekenjokk igen, för att nu ta oss till Stora Blåsjön.