Vi visar dödsförakt vid Brother’s Point

Det här inlägget kan inte skrivas kronologiskt, utan istället börjar vi med den mest svindlande upplevelsen. Efter en tämligen grå dag, bestämde vi oss för att middagen skulle intas vid Brother’s Point. Innan detaljerna får ni se vår middagsplats, längst upp på toppen.

På vägen hit pendlade sikten mellan rätt bra, ned till kanske 30-40 meter. Glatt överraskade började vi hiken med bättre sikt än vi haft på hela dagen. 

Eftersom det var i princip vindstilla, så försåg sig knotten av buffén. Så vi fortsatte gå för att hålla dem bakom oss. När ingen uttryckte minsta tvekan, så stod vi till slut inför den sista stigningen (som känns väldigt mycket brantare än bilderna visar)

Väl uppe var det en och annan som funderade på hur vi skulle få kontakt med en helikopter, som skulle kunna få ned oss därifrån. Vi tog oss förstås ned helskinnade och rätt nöjda med den minnesvärda måltiden.

Tidigare på dagen hade vi besökt Dunvegan Castle. Slottet är känt för otroliga trädgårdar och vi hann med en vända på insidan också. Mysigaste stunden blev dock nere vi vattnet, där vi satt och följde upp emot tio sälar som simmade runt.

Dimman låg tät på vissa ställen igår och tyvärr hänger den kvar idag. Hiken upp till ”Old man of Storr”, blev därför inte den succé som vi tänkt. Vi fick se de gigantiska stenpelarna, men klar sikt var det inte.

Imorgon rullar vi vidare över höglandet mot Ullapool.