Intensiv roadtrip ner mot England

Det blir långa dagar med massor med upplevelser längs vägen. Oftast rullar vi strax efter nio och är inte på plats förrän vid 18. Senast ni hörde från oss var vi i Inverness och därifrån rullade vi mot Aberdeen. Vägen gick via Cairngorms nationalpark. När det tåg vi tänkt åka upp till en bergstopp med inte var i bruk, fick vi snabbt planera om. Första stoppet blev det den gamla bron i Carrbridge och vi köpte med oss Subway-mackor till en topp som var tillgänglig via bil. På vägen ner fick vi äntligen närkontakt med Highlandkossor igen. Ett självklart fotostopp (Kristoffers bild)

Väl på plats i Aberdeen blev det för några samling runt Moas dator för streaming av Hammarbymatch (yay!!!) och därefter blev det middag nära hotellet och en kort kvällspromenad i Aberdeen. Det känns som vi borde tagit en extradag här, för det var väldigt vackert redan i kvarteren runt vårt hotell.

Färden ner mot Edinburgh gick först via ruinerna av Dunnotar Castle, som ligger högt beläget längst ute på en klippa. 

Vi följde sedan kusten genom ett antal gamla fiskebyar och några i gänget drog på sig badkläder och hoppade i havet. Fiskebyarna var själva definitionen på sömniga fiskeby, men behagligt var det.

I Edinburgh tillbringade vi två nätter och fick alltså en heldag här. Förutom slottet, den självklara promenaden längs ”The Royal Mile” tog vi oss ned i Edinburghs undre värld. När stan skulle moderniseras under 1700-talet, så byggdes de nya stadsdelarna ovanpå de gamla. Men fortfarande kan man gå guidade turer i dessa gamla kvarter, men man får inte fota därinne. Kvällen avslutades för flera av oss med Toy Story 4.

Under onsdagen lämnade vi Skottland och tog oss först till Lake District som är vackert, charmigt och egentligen värt flera dagars stopp. Massor med mysiga byar och dramatiska bergspass.

Vi fortsatte ned till Blackpool (staden vars själ är ”Gröna Lund för white trash people”). Det ligger något charmigt, bedagat och lite sorgligt över hela staden. Man ville nog från början  vara Englands Las Vegas, men har genom åren snarare blivit det lokala nöjesfältet där trasiga lampor inte byts ut i den tänkta glamorösa belysningen och där läckande tak löses med att man sätter en hink under läckan. Fast hinken står snett, så det droppar ned på mattan och skapar en vattenskada även där. Landmärkena är tornet och pirerna, som dagens inlägg får avslutas med.

Imorgon lättar vi mot Cotswolds.