Hamnen och Mayaindianerna

Placencia ligger längst söderut på en långsmal landsträcka, som tillåter en att spotta i havet på både vänster och höger sida utan att gå en meter (citat från vår granne i San Pedro). I norr ser man splitter nya lyxvillor, hotell och kasinon. I mitten möter man en mer genuin by och längst söderut höll alltså vi till. Vi bodde direkt mot en hamn, som mer kändes som en utgrävd kanal. Här gick dock att hitta långa stränder där vissa delar inte drabbades av sjögräset.

En kväll gick vi över till hamnens andra sida i jakt på en solnedgång. Vi bjöds in på några belizianers tomt och väl där inbjöds vi till att fota och klappa deras ”husdjur”. På tomten bodde ett antal leguaner, som rörde sig fritt där och i mangroven på andra sidan vattnet, och en av dem hade blivit så tam att den kunde handmatas. Varje kväll när solen går ned klättrar han dock upp i sin palm eller simmar över till mangroven för skydd. Kul solnedgång!

Vi har nu spenderat vår sista dag i Belize runt Caracol i närheten av San Ignacio. Caracol är en gammal ”superstad” som mellan år 300 och år 900 växte till att inneha uppemot 150 000 invånare. Staden återupptäcktes på 30-talet, när några skogsarbetare hittade olika föremål under rötterna på ett träd som fallit. Fortfarande är det bara en bråkdel som är uppgrävd och vi fick röra oss i ett område som är ca 5% av det uppskattade området. Intressant och fantasieggande. Vägen dit bestod av hyfsad skumpig väg och tog mer än två timmar, men var värd det.

På vägen tillbaks blev ett stopp vid Big Rock Falls, där vi (och några till) fick svalka oss i det naturliga pooler som fanns nedanför vattenfallet. Kul överraskning som vi inte riktigt hade koll på att det ingick i turen.

Imorgon flyger vi till Miami, så nu väntar storstad igen.