Lofotens tropiska stränder och himmelska berg

När vi anlände med båten till Lofoten låg gråa, tunga moln över bergstopparna. Vi har förvarnats om att så här kan det se ut flera dagar i sträck här ute. Men när man rullar in i Reine spelar det ingen roll, för man förstår direkt hypen som finns. Lilla byn Reine ligger omgärdad höga berg och härifrån åker man på broar till de närliggande öarna Sakrisøy och Hamnøy. Clasbergs bor på Hamnøy och resten av gänget bor närmare Reine. Snabbt lyfte dock molnen och Hamnøy började visa sitt vackraste ansikte.

Vi är nu samlade alla sju och middag servades första dagen av Clasbergarna. Under middagen lade sig vinden helt och vi fick en smått magisk kväll, där vi med kameror sprang fram och tillbaka för att fånga alla tänkbara vinklar och ljus. Eftersom solen går ner 23:15, så blev det en hyfsat sen kväll.

Första dagen skulle vi vandra till Kvalvika beach. Undertecknad hade läst att det var mer än svårt att få parkering vid “den gamla leden” och hade hittat en alternativ parkering vid en nylagd led till stranden. Utmaningen var att den var så nylagd, så den knappt kunde kallas led. Det var rejält blött och lerigt och ibland knepigt att hitta rätt stig. Men när vi väl kom fram var det verkligen mödan värt.

Här blev det självklart bad och därefter lunch i runt 20 graders värme. Fast vattnet var 14-15, så det blev inga långa simturer. Vi bestämde oss här för att ta den gamla leden tillbaka och sen skicka några att gå på vägen till bilarna. I sig ett bra val, för här var det lättvandrat, men det visade sig att vi inte riktigt var där leden startade. Kvalvika består av två stränder, så vi fick klättra och utsätta oss för den knepigaste delen på hela dagen för att komma till startpunkten. Efter brant stigning uppåt, var turen ner enkel och vacker.

Eftersom turen första dagen tagit så lång tid, bestämde vi oss för en utflykt till den gamla fiskebyn Nusfjord. Bästa sommarväder rådde, så det var himla fint att bara trava runt och läsa på om fisket förr i tiden. Det blev fika i “bakeriet” från 1872 och besök i den gamla lanthandeln.

Dag 3 såg ut att få lite sämre väder, så vi letade rätt på en enkel tur som kunde betas av snabbare om vädret blev uselt. Det blev vandring på den gamla vägen, som användes innan tunneln byggdes, från Uttakleiv beach till Haukland beach. Precis i början travade vi ut bland klippblocken och letade rätt på ”Dragon’s eye”, som är en läcker Sten-berghäll-vattenkombination. Turen gick sedan ut mot havet bland fåren som betade fritt. Solen tittade fram precis till fika/lunchpaus, så det blev ytterligare en fin dag. Spöregnet, åskan och stormvindarna drog in först när vi kommit hem igen.

Sista dagen inleddes med en stillsam promenad inne i Reine. Men det var egentligen bara uppladdning inför eskapaden som skulle ta oss upp på Reinebringen. Ca 1600 trappsteg byggda av sherpor från Peru gör turen upp säker, men fortfarande riktigt tuff och svindlande. På en kilometers vandring tar man sig ungefär 500 m uppåt, så lutningen är i princip 45 grader hela vägen. Utan tvekan den jobbigaste kilometer vi någonsin gjort, men det är absolut inte jobbigaste vi utsatt oss för. När man väl når toppen, så finns ingen trötthet kvar. Bara en rätt overklig känsla, då det är rätt obegripligt att man står och blickar ner på öarna 500 m ner.

Vi var rejält nöjda med allas insats när vi till slut trampade över mållinjen.

Imorgon rullar vi vidare mot Andøya.