I jakt på val, stränder och nya vyer i Andenes

I Norge finns ett antal särskilt vackra vägsträckor, som utnämnts till ”Nationella turistvägar”. Från Reine leder en upp längs kust och genom dalgångar och det är en ren njutning att färdas längs den. Ett par timmar norrut tog vi en avstickare ut till Henningsvaer som är en mysig kuststad, som blivit världskänd för sin fotbollsplan. Längst ut på en landtunga har den placerats och den får en väldigt vacker bakgrund i bergen.

När vi sen tog oss ut mot Andøy, så följde vi en annan turistväg. Inledningsvis är den lite kuperad och omgiven av berg. Här fick det bli lunchstopp, men därefter flackar landskapet ut. Här och var tornar enstaka berg rätt ut från slätterna och därför skiljer sig Andøy rätt mycket från Lofoten. Längst norrut ligger staden Andenes, där vi nu bott i tre dagar. Första kvällen var det otroligt stilla och framåt halv tolv, när solen gått ned, började himlen glöda i lila, rosa och blått.

Första dagen blev det en relativt enkel vandring till Høyvika beach. När vi hunnit gå i tio minuter började regnet vräka ner, så snabbt på med alla regnkläder vi hade. Men framåt skulle vi, för vi såg ju att det klarnade längre fram.

Väl framme var det vi och några enstaka personer till, som vandrade längs den vidsträckta stranden. Ovanför oss seglade en havsörn, bakom oss bräkte fåren och självklart badade vi trots endast 14-15 grader i luften.

Den mest kända vandringen i området är att ta sig upp på Måtinden. Andra dagen inleddes med knackigt väder, så vi valde att dra igång först vid 15-tiden. När vi kommit upp på den första toppen fick vi känna på rejäl vind, som fortsatte att följa oss hela vägen fram. Vi pratar nog en bit över 20 fröknar (förklaring till det begreppet får ske muntligt, men tolka det som meter per sekund). Turen går mestadels över öppna slätter, fast med fina vyer åt alla håll. Som tur var blåste det något mindre på högre höjd, så vi kunde ändå njuta av middag och utsikt.




De starka vindarna vi känt av störde våra planer sista dagen. Vår valsafari kunde inte åka den tid vi bokat, utan vi sattes på väntlista på turen 17:00. Om nu den skulle kunna lämna hamnen… 

I väntan på besked tog vi en sväng till den mycket långa, kritvita stranden i Bleik. Glimtar av solsken gjorde att vi fick se stranden i sommarformat, vilket självklart fick delar av sällskapet att slänga av sig kläderna för att njuta av det 14-15-gradiga vattnet.

En stund före tre fick vi beskedet att valsafarin skulle bli av. Det gungade en del på vägen ut, vilket fick en italienska att ta till påsen och ett tysk, ung tjej att storgråta av rädsla. Men t.o.m. Moa klarade av resan helt ok, så det var inte så illa. Fyra kaskeloter fick vi se vända upp stjärtfenan, innan de dök ner mot 1 000 m för att fylla på med mat. Mäktigt!

Imorgon rullar vi ännu längre norrut till Senja.