Kristoffer lämnade lägenheten i Göteborg vid 04:00 och anlände i Appenzell, efter flyg och två tåg, vid 10:30. Någon timme senare dök föräldrarna upp och kramkalas uppstod. Vädret såg ut att bli lite svajigt under våra dagar här. Vi tog oss därför tidigt nästa dag upp på Hoher Kasten för en försmak av kommande upplevelser, då åska och elände skulle dra in efter lunch. Det blev en sväng runt uppe på toppen och en ca 45-minuters hike, som överträffade förväntningarna.
Sen blev det EM-fotboll medan regnet föll. Nästa dag var fullständigt grå, dimmig och tidvis regn. Och senare den här dagen skulle vi vandra till Berggasthaus Schäfler där vi skulle sova över. Målet hade hela tiden varit solnedgången och -uppgången, men det såg lite mörkt ut. Vi tog kabinbanan till Ebenalp alldeles ensamma och startade en knapp 90 minuters hike, med en höjdskillnad på ca 300 meter. Man kan säga att det var lugnt på stigen.
Vi såg verkligen bara 6-7 meter och eventuellt svindlande höjder försvann i dimman. Vi kunde till slut ana huset, men helt magiskt klev vi över molntäcket strax innan vi kom fram.
Det blev middag ovan molnen, en helt surrealistisk upplevelse.
Det växlade lite med lite mer och lite mindre moln. Men när det närmade sig kvällen, så började solen visa sig i en liten glugg och den sannolikt vackraste, mäktigaste solnedgången vi någonsin upplevt utspelade sig.
Vi gjorde ett försök på soluppgången också, men den kunde inte alls mäta sig med solnedgången vi fått se. Efter frukost började vandringen nedåt och nu fick vi se det, som höljts i dimma dagen innan. Plötsligt var det shortsväder, även om vi då och då omgärdades av moln igen. På vägen tillbaka passerade vi också det legendariskt placerade värdshuset ”Äscher”, där vi pausade för en iskaffe utan is. Jo, den var väl åtminstone sval.
Sista dagen i Appenzell skulle också bli den varmaste med en topptemperatur på 29 grader. Vi siktade därför in oss på sjön Seealpsee, som vi sett uppifrån toppen tidigare. Den ligger minst 300 meter upp från staden och det märktes med en något behagligare temperatur. Det blev också ett gyllene läge för semesterns första bad. Eftersom det inte är en glaciärsjö, så var det behagligt svalkande 19 grader i vattnet. Nytt rekordhöjd för bad räknat i meter över havet på drygt 1200 meter. Vandringen var tuff genom skogen, men himla fin när landskapet sedan vecklade ut sig framför och omkring oss. Läckert också att se berget vi nyligen varit uppe sovit över på från marken.
Imorgon går färden vidare mot Grindelwald.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar