Mäktiga berg och makalös sjö Grindelwald

Så rullade vi vidare till Grindelwald, en by som ligger inbäddad mellan ett antal mäktiga berg på dryga 4000 m. De är också rejält branta, så man får lyfta blicken rejält för se ända upp.

Det som dragit ner helhetsupplevelsen här är att Kristoffer legat nedbäddad med något skit som satt sig på magen. Nu mot slutet har han mått något bättre och lyckats äta med viss aptit. Men han har missat det mesta av dagarna här.

Den första dagen tog vi oss upp till Allmendhubel via bil, kabinbana, tåg till Mürre. och slutligen en bergbana till toppen. Härifrån följde vi ”North face trail” ner till Gimmelwald. Första delen gick genom en underbar blomsterprakt och makalösa vyer.

När vi efter ett kort skogsparti kom ut på en öppen alpin äng, så dök en stor flock med kor upp. Det kändes som att de tyckte att vi inkräktade på deras mark. Men bilderna vi fick definierar väl Schweiz rätt bra.

När vi slutligen landade i Gimmelwald blev det mycket sen lunch och turen avslutades med en promenad genom den bildsköna dalen Lauterbrunnen,

Vår andra tur tog oss från Männlichen till Kleine Scheidegg, som är känd som den hike som ger bäst vyer för minst ansträngning. En fallhöjd på mindre än 200 meter över en sträcka på 4,5 km gör det till en väldigt behaglig vandring.

Turen avslutades med en ost- och charkbricka med utsikt över glaciär och Grindelwald.

Dag tre såg ut att bli den mest mulna. Vi tog dock chansning och tog kabinbanan upp till First för en vandring till sjön Bachalpsee. Utsikterna för en lyckad tur såg väl inte direkt lysande ut inledningsvis. Men efter 35 minuters vandring började det spricka upp en aning.

Väl fram vid sjön lyckades vi pricka in ett blått hål, som gav oss sol under hela fikastunden. Man ska kunna se en rejäl och spetsig topp bortom sjön, men den fick vi bara en 20-sekunders glimt av. Men kaffe och en ”näringsbar” gjorde detta til, en fin stund ändå,

Nära den lilla byn Kandersteg ligger sjön Oeschinen see. Man kan tro att en så liten by endast har en kabinbana, men gör man det kan man hamna uppe på Sunnbüel 3,5 timmar från tidigare nämnd sjö. Då får man helt enkelt åka ned och ta sig till rätt kabinbana. Skulle det hända någon av er, så kan jag garantera att det är värt krånglet att ändå sen vandra till andra sidan sjön.

Väl tillbaka var det dags för nytt höjdrekord för bad, nu på 1560 meter. Trots att detta onekligen är en glaciärsjö (se färgen på vattnet), så var det nog 16-17 grader varmt. 

Imorgon tar sig Kristoffer hemåt igen, medan vi andra rullar vidare till Grimentz.