Från vår balkong såg vi delar av Ella gap som är en djup dal mellan två maffiga höjder. Den ena höjden, Little Adams peak, tar man sig till hyfsat lätt och Sussi och Jocke tog sig an utmaningen. Moa stukade foten under en av våra strapatser (jo, på en spikrak väg med lite kant på asfalten) och Kristoffer höll henne sällskap.
Under vår dag i Ella hann vi också besöka en tefabrik, smyga runt bland teodlingarna och ta en promenad på rälsen vid Nine arches bridge. Vi hade luskat ut när tåget skulle komma och var där i god tid. Vid bron fanns fler, alla utrustade med kameror. Ett gäng satt på brons räcke dinglandes med benen, andra tog selfies mot tunneln vid brons ena ände. Det var första gången det faktiskt var lite spännande att vänta på att tåget skulle komma.
Så blev det tågresa Ella-Kandy. Första delen består av majestätiska landskap, andra delen av sval, tropisk regnskog, tredje delen oändliga, kulliga fält med teodlingar och slutligen lite transportsträcka. Vi åkte i tredje klass, vilket gav oss möjlighet att ha fönster och dörrar öppna. I andra vagnen satt ett lankesiskt sällskap som klappade och sjöng åtminstone 5,5 av de 7 timmarna. I varje tunnel tjöt fejkade skrämseltjut, vilket efter fem timmar började bli en gnutta tröttsamt. Men en oförglömlig resa på många sätt.
Dag 2 inleddes med en 2-timmars bilfärd till Kithulgala, som är känt för rafting och andra äventyr. Vi hade bestämt oss white water rafting. Vi tog oss vilt paddlandes förbi forsar, gled långsamt med strömmen genom diset, såg strandområdet där Bron över floden Kwai spelades in och avslutade det hela med att utan båtar flyta runt i vattnet i den dimmiga djungeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar