Vi for genom ett svart, nästan öde landskap tills vi befann oss vid kraterns fot. Till spänningen adderades att Hekla brukar ha utbrott vart 20-30 år och det var 25 år sedan. Att den ibland inte ger förvarningar förrän 30-45 minuter före utbrottet kryddade det lite till. Här tog vi lunch, innan vi drog oss vidare för att samla ligan.
Första dagen som fullständig grupp på sex personer, skulle kretsa runt olika vattenfall (Haifoss, Gjain och Sigöldugljúfur). Det var rejält skumpiga vägar som tog oss från plats till plats, men det var en bra uppvärmning inför det som komma skall.
Första dagen som fullständig grupp på sex personer, skulle kretsa runt olika vattenfall (Haifoss, Gjain och Sigöldugljúfur). Det var rejält skumpiga vägar som tog oss från plats till plats, men det var en bra uppvärmning inför det som komma skall.
De två sista solvarma dagarna här tillbringade vi i makalösa Landmannalaugar. Det är här man hittar Islands färggrannaste berg och varma källor som puffar svavelosande rök. Det var en dryg timmes skumpig bilresa hit, men oj vad det är värt resan.
Vi började första dagens vandring genom en ravin, där vi snart såg berget Brennisteinsalda
som skulle bestigas.
Vi travade genom lavafält och därefter började stigningen. Som vanligt när man tar sig upp på höjderna, så blir allt bara vackrare och vackrare med varje steg. Efter en lugn uppförd stod vi sen där med 360 graders utsikt.
Vi tog oss ned på baksidan av berget och gick längs en platå med hissnande vackra berg runt oss. Dagen avslutades för några med bad och för andra med ett stopp vid kratern Stutur.
Vår andra dag gick nere i dalarna och ravinerna och gav oss ett annat perspektiv på samma berg. Men några av oss kunde inte hålla oss på marken, utan kände oss tvingade att klättra upp åtminstone en bit. På vägen hem tog vi ett snabbstopp vid Bláhylur, där en klarblå sjö bildats i en krater.
Vi avslutade denna vända på höglandet med en riktigt road trip längs väg F208. Alla vägar med prefixet F kallas F-roads och här får man endast åka med fyrhjulsdrivna bilar och de innehåller ofta flodövergångar. Tack vare normala flöden fixades dessa galant, men vi valde att skippa avstickare som skulle kräva för knepiga övergångar.
Dagen inleddes med det fina väder vi vant med här uppe. Vi färdades genom landskap vars skönhet gjorde oss smått tårögda. Vägarna var också riktigt bra, så det blev en lättsam tur. Men ju längre in i landet och högre upp vi kom, desto tätare blev dimman och periodvis såg man bara 15-20 meter framåt.
Framöver håller vi oss närmare kusten och kommer följa ostkusten norrut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar