Vi togs hjärtligt emot av Nancy som vikarierar som gästkontakt och dykledare här i sex veckor. Indoneserna själva är precis som vanligt gästvänliga och har alltid nära till skratt. Det är två av de anställda som varit alldeles särskilt hjälpsamma och en av dem fick redan första dagen koll på Moas matvanor och har sen säkerställt att det finns någon liten specialare till henne, utöver att det alltid finns ett par grönsaks- eller soyarätter.
Precis bredvid resorten ligger ett Indonesiskt semesterboende, så det är en del rörelse i vattnet och på stranden på både dagar och fram emot solnedgång.
Resorten har tio katter som håller bort råttor och sysselsätter gästerna som får gosa fritt.
Längs stranden hittar vi palmer och barnen i grannbyn, där vi blir ombedda att fota de senare och själva gärna fotar de förstnämnda.
Hur är det under vattnet undrar ni? Tackar som frågar, alldeles utmärkt! Men vi vet samtidigt att vi sparat det absolut bästa till senare. Familjen börjar bli ett riktigt team under vattnet, och vi ser massvis nudiebranches (färgglada undervattensniglar), krokodilfiskar, bläckfiskar, men inga sköldpaddor ännu. Den i Hong Kong nyinförskaffade undervattenslampan gör att vi kan fånga "nudiesarna" bättre än någonsin. Kristoffer ligger nästan upp-och-nervänd i vattnet för att lysa upp dem åt fotograferna.
Trots att det bara finns 15 bungalows och Prince John ligger lite avsides, så har vi träffat en svensk familj med en egen Moa.
På tisdag drar vi vidare till Togian Islands och närmare bestämt ön Una Una. Där blir det än mindre folkliv och kanske ännu bättre undervattensliv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar