Tillbaka i väggdykningens Mecka

När Sussi och Moa tog sina dykcertifikat på Sri Lanka förra året, tog det inte lång tid förrän vi bestämde oss för att ta oss tillbaks till Indonesien. För drygt tre år sedan startade Kristoffer och Jocke upp sina dyk-karriärer på Bunaken, så det första vi bestämde inför årets tripp var att ta oss hit igen. 

Efter flygförsening på 2,5 timmar landade vi i Manado och bilade+båtade över till Bunaken. Just denna dag fyllde Max, som driver stället, 25 år. Så grillparty på stranden var inplanerat. God mat och mindre delikat karaokesång stod på menyn.

Bunaken omges av grunda vatten som en bit ut övergår i branta väggar som ibland är helt vertikala. Många av väggarna har små grottor, hålor, platåer där sköldpaddor trivs. Så det har varit gott om dem under dyken.

Hittills har ställena vi bott på varit mycket hjälpsamma, för att se till att Moa får veganskt och likaså här. Naru heter han som styrt upp och han bjöd en dag med oss på en dryg timmes promenad ned till Bunakens by. Väl där "överfölls" vi av barn som tjoade "photo, photo". Och det är ju svårt att stå emot. Eftersom det närmade sig solnedgång när vi kommit till byn, så ordnades det med båttur tillbaks till Bastianos (där vi bor). Det blev en riktig sunset cruise i liten fiskebåt.

Men så klart går merparten av vår tid och till att utforska undervattensmiljön. Vi har hittat ett antal nya "nudiesar" och bilderna nedan har Moa tagit med Jocke som ljustekniker. Vår nyinköpta lampa gör underverk för skärpan och färgerna.

Sen är det förstås alltid kul med egendomliga fiskar, som gärna ligger stilla och försöker kamouflera sig eller grodfisken, som vi hittade hängande upp och ner.

Eftersom vi mest varit under vattnet, kan vi bara erbjuda porträttbilder från den miljön. Så håll till godo:

Imorgon bryter vi ny mark genom att flyga till Sorong i västra Papua. Papua tillhör Oceanien, så även fast vi är kvar i Indonesien kommer vi till en ny världsdel. Målet är det smått mytomspunna "Raja Ampat". 

Planen var egentligen att landa i Papua redan idag, men väl på flygplatsen fick vi klart för oss att flighten ställts in. Tydligen redan för fyra månader sedan, men trots det låg den länge och väl synlig på skärmarna. T.o.m en stund med "check-in open". Helt oplanerat befinner vi oss på Novotel med storslagna golfbanor, pool och fullständigt spa för 350 kr/rum. Barbeque vid poolen väntar ikväll, så det är inte så himla synd om oss ändå. Flyget går 03:30, så resten av resan ligger ändå kvar som planerat. Vi hörs vidare ifrån Oceanien.

Härligt isolerade på Togian Islands

Innan vi lättade från Dongala lättade också drönaren för första gången i år. Det är tusan att man måste ta sig så här långt för det. Resultatet ser ni nedan (resort till vänster och byn till höger) och möjligen dyker några av dem också upp på Prince Johns egen webb.

Efter en 40-minuters flygning till Ampana möttes vi upp av Adnan, som tog oss via ett Nasi Goreng-stopp till hamnområdet. Där väntade ett stycke fiskebåt, som skulle transportera oss till Una Una (en av öarna i ögruppen Togian islands. Kaptenen gjorde det bekvämt för oss med ett lager wellpapp och tre av oss fick ett mjukt ryggstöd. I princip ingen sjögång gjorde resan behaglig.

På Una Una finns en Eco resort och ett homestay. "Eco" då de försöker göra ett minimalt avtryck på miljön, så här finns inte AC, vattnet tas från källor och elektricitet har vi bara periodvis. Ett långsamt wi-fi finns via satellit och kostar en liten peng, så vi har endast kopplat upp oss för att ha koll på resten av resan.

Sanctum drivs av Andri och finska Emmi, som bara är ett enda stort, konstant leende. Tillsammans har de en 1-årig dotter som charmar alla gäster.

På vår sida av ön finns en liten by, som man promenerar igenom på några minuter. Här kan man också köpa vatten på flaska och ett fåtal andra varor. Ett glatt "hello" hörs både här och var när man passerar förbi.

Det kommer en, oftast ett par regnskurar varje dag, men mestadels behagligt väder. De tyngsta reven faller nattetid, även om ni nedan ser moln som blötte oss rejält ett par minuter senare.

Naturligtvis fanns här från början ytterligare en svensk familj, så vi får tränga oss ännu djupare in i Indonesien om vi inte vill höra svenska.

I principl alla gäster är här för att dyka och de kommer från alla möjliga europeiska länder, men ett stort sällskap indoneser håller också till här. Det är galet svårt att välja ut veckans bästa undervattensbilder, men här kommer en bunt.

Vi övernattar nu i Gorontalo efter ny, skumpigare båtresa till Marissa och sedan biltransport hit. Imorgon går planet till Manado vid 05:30 och sedan väntar fem dagar på Bunaken, längst norrut utanför Sulawesi. Vi hörs vidare då.

Nedvarvning i Dongala, Sulawesi

ÄVi tillbringade en hel dag med att ta oss från Hong Kong, via Jakarta till Palu långt västerut på Sulawesi. Efter en övernattning i Palu togs vi till byn Dongala och det tyskdrivna stället Prince John Dive Resort. Gissa vad man gör här?

Vi togs hjärtligt emot av Nancy som vikarierar som gästkontakt och dykledare här i sex veckor. Indoneserna själva är precis som vanligt gästvänliga och har alltid nära till skratt. Det är två av de anställda som varit alldeles särskilt hjälpsamma och en av dem fick redan första dagen koll på Moas matvanor och har sen säkerställt att det finns någon liten specialare till henne, utöver att det alltid finns ett par grönsaks- eller soyarätter.

Precis bredvid resorten ligger ett Indonesiskt semesterboende, så det är en del rörelse i vattnet och på stranden på både dagar och fram emot solnedgång.

Resorten har tio katter som håller bort råttor och sysselsätter gästerna som får gosa fritt.

Längs stranden hittar vi palmer och barnen i grannbyn, där vi blir ombedda att fota de senare och själva gärna fotar de förstnämnda.

Hur är det under vattnet undrar ni? Tackar som frågar, alldeles utmärkt! Men vi vet samtidigt att vi sparat det absolut bästa till senare. Familjen börjar bli ett riktigt team under vattnet, och vi ser massvis nudiebranches (färgglada undervattensniglar), krokodilfiskar, bläckfiskar, men inga sköldpaddor ännu. Den i Hong Kong nyinförskaffade undervattenslampan gör att vi kan fånga "nudiesarna" bättre än någonsin. Kristoffer ligger nästan upp-och-nervänd i vattnet för att lysa upp dem åt fotograferna.

Trots att det bara finns 15 bungalows och Prince John ligger lite avsides, så har vi träffat en svensk familj med en egen Moa. 

På tisdag drar vi vidare till Togian Islands och närmare bestämt ön Una Una. Där blir det än mindre folkliv och kanske ännu bättre undervattensliv.

Alla transportmedel finns i Hong Kong

Hong Kong är en stor och rejält kuperad stad. Redan under inflygningen inser man att det är en stad vars likhet vi inte sett förut. Detta avspeglas också i hur vi tagit oss runt i stan. Självklart har det varit taxi och buss, men också de mycket smala spårvagnarna i två våningar.

Johans kompisar på MTR har fått skjutsa oss flest gånger och har varit rätt skönt glida in i en luftkonditionerad tunnelbanevagn. 

Första dagen gick mest åt att bekanta oss med staden och vi insåg att vi valt att bo på fen dyra sidan (Kowloon), när vi trivdes lite bättre på själva Hong Kong-ön. Ett vanligt sätt att ta sig mellan öarna är att åka Starr Ferry-färjan för 2,30 och det blev två vändor för vår del.

För att förenkla vardagen finns två nästan kilometerlånga rulltrappesystem, som tar invånarna nedåt på förmiddagen och uppåt resten. Rätt kul att åka rulltrappa ändå.

Dag två tog vi oss till Lantau-ön, där en hissnande linbanetur tog oss upp till Ngong Ping. Byn är mest känd för sin gigantiska Buddhastaty och sitt tempel, men har med åren blivit rätt turistifierat.

Dag tre tog vi en specialbyggda spårvagnen som i 45-gradig lutning tog oss upp till Victoria Peak. På toppen finns numera ett köpcentrum, men huvudattraktionen är ändå vyn.

Efter lite mer shopping tog vi oss till lugnet i parken Nan Lian, som trots den heta solen fungerade som en oas i storstan. Kvällen och hela vistelsen avslutades på ett mycket litet indiskt ställe, varifrån vi promenerade hem genom nattmarknaden.

Nu drar vi vidare till Indonesien och först Dongala, långt västerut på Sulawesi. Efter morgondagens långa resdag, så drar vi ned tempot rejält.