tisdag 7 juli 2015

Världens vackraste vulkan - Bromo

Vi laddar nu inför resans andra etapp som blir Derawan, en ö utanför Kalimantan (Borneo). Klockan är ställd på 03:40, vilket är rena rama sovmorgonen jämfört med imorse. Men låt oss backa bandet något.

En av de sista aktiviteterna på förra årets resa var Raffles hotel i Singapore. Det mest självklara man gör där är att dricka Singapore sling, skala jordnötter och slänga skalet på golvet. I år inledde vi i Surabaya på ett hotell som byggts i exakt samma stil som Raffles, även om det är lite mer slitet. Charmen finns där och de har en egen Surabaya sling, men jordnötterna serveras skalade. Så inget släng på golvet här inte. Efter utmärkt frukostbuffé så hann vi med ett dopp i poolen, innan vi sedan skjutsades upp till trakterna runt vulkanen Bromo. Från 30 grader åkte vi i två timmar för att landa i knappa tjugo, som sjönk ned emot tio fram mot kvällen. Det är kallt ett par tusen meter över havet. 

Klockan stod på 02:40 när vi satte oss i jeeparna som skulle ta oss upp på höjder. I väntan på soluppgången (ljusstrecken ni ser är jeepar på väg över lavasanden)


Iklädda dunjackor och underställ (jo, lite annat också) fick vi därefter se Bromo och dess syskon träda fram ur mörkret. Mäktigt att både Bromo och småsyskonet pyrde ur sig rök när vi stod där.


På vägen tillbaks till hotellet körde vi över den savann som finns på ena sidan om vulkanen, men förstås blev det några utsiktsplatser till innan vi ramlade in utsvultna på hotellets restaurang vid åttatiden. Därefter stupade vi i säng ett par timmar innan vi slutligen kom tillbaks till Surabaya.



Så vad kan man säga om hotellet vi stannar på inatt? Jo, de gillar musik. En viss typ av musik. En viss låt faktiskt. Efter att ha hört samma låt minst tio gånger i rad, var jag tvungen att fråga servitören: "Är det tänkt att vara samma låt som spelas om igen?"
Servitören skiner upp och utbrister glatt: "Yes, it's the same artist. We put it on repeat". Onekligen ett annorlunda sätt att lösa musikfrågan. Vi skriver igen när vi hunnit få lite sand under fötterna.

9 kommentarer:

  1. Vilka fantastiska bilder - var rädda om er och kom hem igen med en massa härliga minnen! kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kikki! Vi är så rädda så, om oss själva alltså.

      Radera
  2. Bilderna ser ut som målningar �� Tur att ni själva finns med som bildbevis ��
    Kram kram

    SvaraRadera
  3. Tack Katarina. Vi svär på heder och samvetet att vi faktiskt är här ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  4. .Oj, min kommentar försvann visst....försöker igen. Vad härligt ni verkar ha. Skönt att det inte var en Supervulkan denna gång! Kram N

    SvaraRadera
  5. .Oj, min kommentar försvann visst....försöker igen. Vad härligt ni verkar ha. Skönt att det inte var en Supervulkan denna gång! Kram N

    SvaraRadera
  6. .Oj, min kommentar försvann visst....försöker igen. Vad härligt ni verkar ha. Skönt att det inte var en Supervulkan denna gång! Kram N

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, va många kommentarer det blev till slut :-)

      Radera