Miniatyrer och mastodonter i Derawans arkipelag

Derawan är egentligen en ögrupp bestående av huvudön Derawan och ett antal skiftande öar. I princip hela befolkningen bor i byn på huvudön, då man kan borra efter dricksvatten här. Vi bor på en enkel "dive lodge" bestående av tio bungalows. Som mest har tre av dem varit uthyrda, så det är onekligen lugnt. På dagarna... Ön är i princip helt muslimsk och eftersom det är Ramadan, släpps det loss en del efter mörkrets inbrott. Inte så att det är en party-ö, men musik hörs. 

Vyn från saccosäcken på verandan:

Första dyk- och snorklingstrippen tog oss till Kakaban. Det speciella med denna ö är att det finns en sjö mitt på den, som kryllar av maneter. Från knappa centimetern till decimetern. Och kan ni tänka er att det är barnsligt roligt att snorkla bland dessa små lena geléklumpar? 

Det var lite pirrigt med det första dyket på elva månader för undertecknad. Kristoffer bara funkade från första andetaget. Sussi och Moa håller sig fortfarande på ytan och Moa knäpper läckra bilder därifrån.

På en dykfri dag promenerade vi runt ön och genom byn. Lite vilda västern-by-känsla och många leende människor. Under lågvattnet gick vi rakt ut i vattnet och hamnade till slut på en smal strandsnipa. På vägen hem fick vi en läcker solnedgång.

Och på tal om solnedgångar...

På lördagen hamnade vi på ön Sangalaki. Ön är mest känd för att vara ett tillhåll för manta och för att sköldpaddor gärna kommer och lägger sina ägg här. Det finns inga fasta invånare på ön, så lunchstoppet blev rent paradisiskt. För att göra dagen fulländad såg vi även ett stim med delfiner på vägen dit. Inga bilder på dem dock.

Som motpol till de mäktiga mantorna och sköldpaddorna har vi också siktat minihummer och s.k. nudiebranches.

Vi har några dagar kvar här, men det är svårt att tro att det ska hända lika mycket på dessa dagar (?). Därefter flyger vi vidare mot Wakatobi som ligger i södra Sulawesi. Därifrån kommer nog nästa inlägg. Ha det gott tills dess.