Island i miniatyr och rökpuffande, färgglada berg

Snæfellsnes beskrivs ofta som ett Island i miniatyr. På halvön finns glaciärer, lavaområden, berg, svarta, gyllene stränder och så vidare. Vi anlände i halv storm, så första kvällens höjdpunkt blev restaurangbesöket med ruskigt fin fisk. Dagen efter regnade till stora delar bort. Framåt kvällen skulle det ridas islandshästar, men en i sällskapet kände sig lite knackig så vi blev två på hästryggarna. Turen blev som en privattur då arrangören strulat till det, men det blev en fin tur.

På vägen hem såg det ut som att det kunde bli en solnedgång och jag hade en episk plats för det. Tyvärr försvann solen lite för tidigt ner bland molnen, men en ok bild blev det.

Vi fick dock en kanondag på Snæfellsnes därefter. Vi utforskade den södra kusten med ett sälstopp där en rätt stor koloni höll hus. Vi tog oss ut på klipporna en bra bit (utan att det störde sälarna så klart) och upptäckte lite för sent att högvattnet drog in. Av med skor och strumpor och så fick det bli fotbad och vadning.

Därefter väntade en fin kustpromenad mellan byarna Arnarstapi och Héllnar. Vi lunchade mitt bland lavaformationer och snart var det shorts-läge.

Under den bortregnade dagen hade vi kört igenom ett annat lavaområde, men eftersom det då inte var läge för drönaren så tog vi en repris på vägen hem. Riktigt läckert att köra mitt bland all stelnad lava.

Varannandagsvädret fortsatte, så på resan tillbaka mot höglandet blev det mest regn. Vi fick till ett stopp i turkosblåa Brúarfoss och ett bad i glödheta badet i vårt boende. Först efter en stund insåg vi att det fanns en slang med kallvattnet som kunde kyla det varma källvattnet.

Vår andra vända upp på höglandet gick till Kerlingarfjöll. Här finns både ett relativt flott hotell, men också campingstugor och plats för campare. Vi bodde en en av de triangelformade stugorna, där vi lätt nådde in i en fin dal.

Anledningen för de flesta att komma hit är Hveradalir, ett geotermiskt område. Sådana har vi stött på i Landmannalaugar och så Hverir i Myvatn, men detta är nog det vackraste. Det ryker och bubblar ur en stor mängd hål och området med färgglada berg är imponerande.

Vi påbörjade tillsammans en slinga mot toppen där vi fick till en fikapaus med vyer som denna.

Vi delade dock upp oss i två team, där ena gick hela loopen och andra gick tillbaka samma väg. För att slutföra loopen behövde man ta sig igenom decimeterdjup lera, som gick längs en höjd med branta sluttningar på båda sidor. Inte en njutning hela vägen.

Gick man tillbaka fick istället avsluta vandringen med en brant trappa utan räcken. Går man bara försiktigt är allt säkert och tryggt.

Motvilligt rörde vi oss härifrån, då det lite grann avslutade våra äventyr på Island. Vi belönade oss med varmt bad och god middag på hotellet.

Nu är vi i Reykjavik och vill avsluta med följande tips:
På Island ska man räkna soldagar, inte regndagar. En soldag finns det minst ett tillfälle när solen skapar tydliga skuggor. Med den inställningen har vi haft 34 soldagar av 35. Med någon annan inställning skulle vi nog inte varit så nöjda med vädret som vi nu är 😁

Längs kusten i västfjordarna

Längst upp i nordväst finner man en stor mängd fjordar, som går under det självklara namnet västfjordarna. Hela området har väsentligt färre turister, men det finns enstaka undantag. Vi valde att bo nere i sydväst och uppe i nordost för att kunna utforska så mycket som möjligt och en del av upplevelsen är de bilturer man tar längs kusten och ut och in i fjordarna. Men också över bergspassen mellan fjordarna.

Precis före vårt första boende i Birkimelur fanns en naturlig, het källa. Här var det vara att krypa ner i grytan i berget och landa i 38-39 gradig vatten. Surrealistiskt och underbart.

Morgonen därefter trotsade vi vädrets makter och rullade iväg till Latrabjarg. Utöver ett mäktigt kustlandskap häckar här en galet stor mängd sjöfåglar och däribland puffins. Vi kunde komma riktigt nära och eftersom de är rätt vana i människor så var de rätt obrydda.

Vi rullade dagen efter norrut och stannade först vid vattenfallet Dynjandi. Här lärde vi oss att kryssningsfartyg lägger till i närliggande fjordar och skeppar busslaster med främst amerikaner till detta vattenfall. Som tur var lämnade många när vi anlände. Zoomar ni in på bilden nedan kan ni nog se en mängd miniatyrer till människor.

Medan vi var här sprack himlen upp och den planerade lunchen var tänkt att intas på en riktigt fint belägen strand. Med 13-14 grader i luften var badet i det knappt 13-gradiga vattnet givet.

Vår dag uppe i de norra västfjordarna blev disig, men upp på en bergstopp skulle vi nog kunna ta oss ändå. Åtminstone för en lunchpicknick. Bakom byn Þingeyri ligger berget Sandafell, som bestigs via en enkel grusväg. Det blåste rejält, men vi hittade en läplats och där blev vi sittande ett tag.

Kvällen avslutades med bad i husets jacuzzi. Här i norr bodde vi i en liten by med namnet Súðavík. I badet hade vi mäktiga berg bakom oss och fjorden framför oss. Byn syns på bilden nedan.

Idag halverades så gruppen, då 3-veckorsgänget tog sig till Reykjavik för hemresa. Vi andra snurrar vidare och har nu hamnat på Snæfellsnes. Mer om det framöver…