Från dunjacka till badkläder i Geiranger

Vi valde att ta Gamle Strynefjellsvegen när vi tog oss till Geiranger och det visade sig vara ett väldigt bra val. Vägen slingrar sig upp på fjället och det är lätt att förstå varför vägen öppnar först 1/7. Det måste vara en hyfsad utmaning att ploga upp den här vägen även så sent.

Vägen tog oss sen genom ett hissnande vackert fjällandskap, där det ibland såg som vi närmat oss Svalbardstrakter. Vi hade gott om tid och stannade vid typ varje lucka som fanns i vägrenen. Lunch blev det vid den ytterst lilla sjön på den andra bilden nedan och samtliga bilder är tagna max några minuters promenad från vägen.

Så småningom närmade vi oss Geiranger och stannade till vid Flydalsjuvet för att ta den klassiska Geirangerbilden. Vi valde att bo två km utanför Geiranger i Homlong, vilket var ett väldigt bra val. Det är knökat med folk i Geiranger som bor på camping eller kommer med de gigantiska kryssningsfartygen som anländer varje dag, men i lilla Homlong på andra sidan fjorden råder lugnet.

Första dagen såg det ut att bli halvrisigt väder, så vi gav oss ut på en vandring. Japp, så långt har det gått. Det blev mest ett strilande till och från, så valet var rätt. Vi bilade uppför Geirangers egen Trollstig vid namn Örnesvingen, ifrån vars topp man får en episk utsikt över fjorden åt olika håll.

Vi tog oss sen vidare upp på nästan 500 m höjd, innan själva vandringen började och i de här landskapet betyder det att det är vackert från första steget. Högst upp på Blåhornet får man en vy över flera fjordar samtidigt.

Vi tog oss ned till Kilstisætra farm där vi tog en välbehövlig lunch. När vi sen börjar vandra tillbaka längs sjön, så spricker det plötsligt upp och då finns ju bara en sak att göra. Ner i plurret!

Dag två tog vi en kortare, men er utmanande tur till Vesteråsfjellet och Løstad. Båda är utsiktsplatser över Geirangerfjorden. Den förstnämnda kan snudd på gå till i vanliga sneakers, men den andra krävdes en hyfsad ansträngning för att nå. Gillar man själva ansträngningen så rekommenderar vi bägge, men om utsikten är prio så rekommenderar vi att nöja sig med Vesteråsfjellet. Vyn nedan är från just den platsen. I finvädret passade vi såklart av att lägga till Geirangerfjorden på badlistan. 

Lite slitna var vi efter de två eskapaderna vi haft, så vi bestämde oss för att ta en fjordkryssning även här. Geirangerfjorden lockar en massa turister och den här turen gjorde det än mer förståeligt varför det är så. Vi tog färjan till Hellesylt och tillbaka, med tid för en fika.

För att undfly folkmassorna men fortfarande hålla oss kvar i fjordarna, tog vi en övernattning i Valldal. Då det inte är särskilt långt och den otroligt slingrande Trollstigen finns i krokarna, så tog vi den och ett lunchstopp i Åndalsnes före incheckningen. Vägen upp mot Trollstigen går genom en mäktigt dal upp mot höjderna där sedan Trollstigen tar en ner igen. Våra varmaste rekommendationer till att köra Trollstigen nedåt. Man får en fantastisk vy nedåt, men uppåt ser man mest bara vägen. Ovanför har norrmännen byggt utsiktsplatser där man ser hela Trollstigen nedåt. Det svindlar rätt fint när man står vid kanten på dessa utsiktsplatser.

Imorgon väntar längre tripp till Trondheim, där vi sammanstrålar med Moa!