Fiskelägen och Sveriges vackraste plats

I år ska vi ta oss nästan så långt norrut i Sverige som vägarna tar oss. För att inte bara sitta i bil, så har vi utforskat ostkusten på väg uppåt. Första stoppet blev relativt kända Mellanfjärden strax norr om Hudiksvall, där vi bodde i en sjöbod.

Kvällen startade på restaurangen Sjömärket, men sen behövde vi lösa utmaningen med att det skulle bli semifinal mellan England och Danmark. I sjöboden fanns varken tv eller Wi-Fi och mottagningen var så usel att det inte gick att dela Internet från mobilen till en dator. I hotellets reception fanns en tv, men ingen bemanning. Så lösningen var bara att vara lite fräcka.  Vi slog oss ned och såg all dramatik och bet oss i läppen så fort något spännande hände.

Därefter följde vi Jungfrukustvägen från fiskeläge, via strandbyar till nya fiskelägen. Det finns verkligen otroligt många små smultronställen, som det inte talas särskilt högt om. Det kändes lite som korsningar mellan Bullerbyn och Saltkråkan. Lunchen intogs vid Galtströms bruk och årets första semesterdopp togs i det vackra fiskeläget Spikarna på Alnön.

Det sista stoppet längs ostkusten blev i den lilla byn Högbyn, för att vi skulle få till ett stopp i Skeppsmalen. I det sistnämnda sjönk badtemperaturen till 13 grader, för att sedan stiga till dryga 20 i sjön i Högbyn. Skeppsmalen är den mest norra sevärdheten längs Höga kusten. Kanske är det det finaste fiskeläget vi checkat av och det fanns mängder med badklippor där.

Den kvällen fick vi också den första riktigt fina solnedgången.

Efter en längre transportsträcka med ett övernattningsstopp i skogarna utanför Arvidsjaur, landade vi i Kvikkjokk. Här uppe fördubblades också styrkan, då vi mötte upp med familjen Koniakowski under en rejält regnig kväll. Vårt mål här var att nå upp till Skierfeklippan, som omtalas som Sveriges vackraste plats, så vi vaknade lyckliga till en blå himmel. Fam K vandrade de 16 km från Sitoälvsbron till Aktse fjällstuga, medan vi tog helikopter för att spara på Moas knän och för att det är fantastiskt att uppleva fjällvärlden från ovan.

För majoriteten av oss var detta fjällstationsdebuten och det får nog sägas ha blivit en succé.

Efter en finmåltid bestående av varmrökt lax, renkorv och renkött och påföljande nattsömn, så trampade vi iväg mot Skierfe. En dryg halvtimme genom björkskogen och sen öppnade landskapet upp sig. Klippan som flera i bilden sneglar upp mot är slutmålet med vandringen.

Vi var tacksamma för molnen, vinden och den barmhärtiga temperaturen. Bara några dagar tidigare hade det varit upp emot 30 grader även här uppe. När vi passerat den första toppen ökade vinden, så både mössor, buffar och vantar åkte på. Vi började bäva lite för hur hårt det skulle blåsa där uppe på toppen och några av oss hann bli lite kalla under lunchstoppet.

Döm om vår förvåning, när vi efter 5,5 timmars vandring når toppen och det där är i princip vindstilla. Skierfeklippan ligger 700 över ett makalöst vackert delta och är på ena sidan omgiven av snötäckta toppar. Vi blev kvar här uppe i en timme, innan vi motvilligt började nedstigningen.

Nedfärden från en sån här topp går naturligtvis fortare än upp och de yngre herrarna tog sig ned på 1:40, medan vi andra behövde mellan 3 och och 3,5 timmar. Totalt tog vandringen ca 10 timmar för de långsammare av oss och det inkluderade flera korta och längre pauser. Men jösses vad det var värt det.

Härifrån bär det av mot Abisko och Björkliden imorgon och där blir det fler fjälläventyr.