Canyoneering och sardiner i Moalboal

Att ta sig från Panglao till Moalboal kan göras på flera, mindre smidiga sätt. Vi valde att ta båten till Dumaguete, hoppade in i en taxi till bilfärjan i Sibulan och hade sen ordnat med transfer från Liloan på ön Cebu till hotellet. Lång dag, men allt flöt på fint.

Moalboal är lite av dykmeckat på ön Cebu, men en av de saker man bara ska se löser man med snorkling rätt ut från stranden. Det kallas för ”sardin run” och är ett gigantiskt stim med sardiner som oftast håller till precis där det grunda vattnet stupar ned i djupet. Vi drog självklart på oss cyklop och övrig utrustning och simmade ut. Stimmet rör sig i ett pulserande mönster som ibland skapar fantasieggande former. Oväntat kul upplevelse.

En annan typisk aktivitet i området är ”canyoneering”. Man börjar med en vandring från en bergstopp och kommer efter ca 30 minuter fram till en flod, som man sedan följer genom att vada och simma i. Det kryllar av mindre och större vattenfall, som ger möjlighet till naturliga vattenrutschbanor och en hel del hopp. Vi kan väl erkänna att vi skippade 10m och 12m-hoppet. Om Ks mage hållit ihop och han kunnat följa med, så kanske han testat...

Själva upplevelsen var förstklassig, men arrangemanget av ICanyon var mindre bra. De satte ihop en grupp på 35 gäster, som fick vänta på varandra för att få utrustning och skjutsas till toppen. Eftersom de bara hade en stor bil, så blev det flera vändor och en väntetid på toppen på knappt 30 minuter. Det sämsta var dock att, när vi vid 14:30 skulle få lunch, så hade de inte platser åt alla. Så då fick vi vänta på att de första skulle äta upp. Efter en kvarts väntan hade fortfarande inte alla de första fått mat och då bad vi om att bli skjutsade hem istället.

Så canyoneering ska man göra, men man ska säkerställa att gruppen är liten.

Stränderna i Moalboal är efter en tyfon på 80-talet inte mycket att hurra för. Det finns några bitar sandstrand, men de används mest av de som ska spana på sardiner eller solnedgången. Två fina solnedgångsstunder har vi fått, trots att det varit en del moln de dagar vi varit här.

Idag skulle vi ha genomfört två dyk, men en grön kycklingcurry fällde både S och J över toalettstolen större delen av natten. Så vi får nöja oss med en dag i sjuksängen och minnen av sardinstimmet och snorklingen. Barnen har precis servat med en smoothie, som kanske kan få upp oss på benen igen.

Imorgon bär det av till Palawan och specifikt ön Coron. Dessa dagar är tänkta att bli ett klimax av vår resa, men mer om detta i nästa inlägg.