Caye Caulker - Det vi var ute efter

Innan vi lättade från San Pedro, hann tre av oss med att dyka. (Lugna bara, Kristoffer är helt frisk nu). Det första som hände när vi kom ner vid första dyket var att en Remora (typ av sugfisk) gav Moa en blöt kyss i pannan. Eftersom vi aldrig sett en Remora förut tog det en stund att förstå att den inte alls var farlig. Den hängde med oss ett tag, men efter att ha tagit oss genom en sorts grottöppning tappade den bort oss.

Helt ofarliga är också Alien-liknande ”Nurse sharks”. Under hela det andra dyket höll en sån oss sällskap och påminde till sättet lite om en hundvalp. Nyfiken på vad vi gjorde och strök runt benen på oss. Nöjda var vi.

Farligare är krokodilerna som håller hus i lagunen bakom vårt hus. Sista dagen fick vi till slut se en liggandes kanske tio meter bort i vattnet. Det var alltså inte bara lite spänningsmyter för turisterna.

San Pedro var inte dåligt, men inte riktigt vår kopp med the. Därför var det underbart att Caye Caulker blev en fullträff. Här är det fler cyklister och fotgängare, även om det är många golfbilar som rullar också här. Vägarna är av fin, vit sand och stadsbilden består av färgglada trähus. Det svävar ett lugn över ön/staden och det är flip-flop som gäller. Vi bor bra i ett litet hus med loftvåning. Vi delar pool med några andra hus, men oftast är vi själva när vi hoppar i.

Idag blev det snorklingstripp och vi önskade få se manatees (även känd som sjöko eller dugong), samt prickiga stingrockor. Vi fick se bägge, fler sköterskehajar, sköldpaddor, men bilderna blev lite sådär. Ni får nöja er med de här:

En sommar är ingen sommar utan solnedgångar. Även Caye Caulker vänder sig främst mot öst, men med våra cyklar har vi tagit oss fram till havet även på västsidan. 

Man kan också göra nästan ingenting

Belize ligger direkt söder om Mexiko. Det vore egentligen mer logiskt om halvön Ambergris Caye, som vi nu är på, tillhörde Mexiko. Hit kommer främst amerikaner, kanadensare och därefter en skvätt från resten av världen. På vissa ställen märks de amerikanska influenserna rätt väl.

Efter nästan två veckors intensivt semestrande var det dags för nedvarvning. Första dagen blev det verkligen bara poolen och solen, vi har sedan försiktigt utökat området vi rör oss i. Kristoffer bättrar sig långsamt, men har hittills bara legat hemma i soffan. Vi bor i en ”condo” (lägenhet) och eftersom det är lågsäsong är vi ensamma i poolen och snackar lite med några amerikaner som bor är permanent (eller typ...). Några fina solnedgångar har vi fått.

Stora delar av Karibien verkar vara drabbat av stora mängder sjögräs. Detta har dykt upp på senare år och slår nya rekord i år. Detta gör östkusten av halvön något ofräsch att bada i och vi får se framöver hur det ser ut på andra platser. Att sedan doften inte är helt angenäm, gör att det inte är många som rör sig längs stranden.

För inte så länge sedan var Ambergris Caye bilfri, men detta har ändrats något. Fortfarande är dock det främsta transporteringsmedlet golfbilar (och då inte Volkswagen). Det är bara vi och några få andra som valt att promenera och endast något fler som tar cykeln. Kommer ni ihåg filmen Wall-E? Där mänskligheten levde på ett rymdskepp och förflyttade sig i någon sorts mobiler och vuxit till sig ordentligt på bredden? Det är inte helt osannolikt att inspirationen kommit härifrån. 

För att få bada i havet var vi idag tvungna att ta oss mot västkusten. Halvön är smal så det är inte så långt, men lite för långt för att cykla... Så ja, vi har också hyrt golfbil. Och ja, det var rätt kul att köra. Om inte annat för att vi körde igenom ett rätt stort område med mangrove.

Väl på plats drog ett rejält åskväder in. Det tog typ en kvart att dra förbi och sen fick vi några vackra bilder tack vare kontrasterna mellan havet och den mörka himlen. Och det var rätt fint att få hoppa i havet.

Imorgon är det äntligen dags för årets första dyk.

Från folkmyllret till ölivet

Dagarna trillade på i storstan. Vi bestämde oss för att ta frukost i Brooklyn på en riktig amerikansk diner, fast med variationen att pannkakorna var veganska och det spelades, till Staffans stora glädje, 80-talshårdrock i högtalarna. Väl på Brooklyn besökte vi den relativt nya parken vid Brooklyn bridge. Fina vyer över NYC:s skyline.

Naturligtvis promenerade vi sedan över bron och eftersom det var rejält hett belönade vi oss sedan med donught-fika. Eftermiddagen ägnades åt shopping på Stance, Levi’s. m.m 

Sista heldagen började Kristoffer känna sig lite vissen, så han blev kvar i sängen. Vi andra köpte ihop lite frukost och begav oss till Highline. Detta är ett gammalt fraktspår som går upphöjt över gatuplanet, som nu omvandlats till en smal park. Vi tunnelbanade oss också förbi monumenten efter World Trade Center.

Slutligen var det dags för ”Impossible Burger”. Moa hade fångat upp fenomenet som det talats mycket om i vegankretsar. En växtbaserad burgare som är förvillande lik ett vanlig. Bl.a. används rödbetor för att få till det röda utseendet, men banne mig om inte smaken i princip sitter där också.

Vi har nu skickat hem Staffan och själva fortsatt till Belize. En hyfsad kontrast även detta. Vi återkommer med mer detaljer när vi bott in oss lite.

Från vischan till storstadsdjungeln

Vår sista hela dag på Island inleddes med en klassisk isländsk aktivitet: ridning på islandshästar. Mamma valde att vakta bilen och ta hand om gården, medan vi andra fyra satt upp på var sina hästar och tillsammans med fyra andra begav vi oss upp på berget. Det blev försök till töltning, men frågan är om vi verkligen lyckades. Hur som helst en läcker tripp och lite lagom jobbigt.

Vi hade sedan en rätt fin resa ned mot Reykjavik, som om vi sett den först sannolikt varit makalös. En stilla kväll på stan avslutade sedan vår vecka. Mamma tog morgonflyget hem medan vi andra drog runt i ett köpcenter några timmar, innan det var dags för etapp två.

På Keflaviks flygplats mötte vi inte helt oplanerat herr Staffan Paulusson, som nu håller oss sällskap i New York. Första kvällen blev det bara ett snabbt besök på Union Market för ett litet nattamål. Vår första dag började vi uppe på The Rock (taket på Rockefeller Center). Det är alltid faschinerande att se en stad från ovan. Vi spatserade sedan igenom Central Park, där jazzmusiker och violinister kämpade om uppmärksamheten.

Efter lunch på grymma Shake Shack (resp mer hälsosam lunch i parken), tog vi ett varv i Harlem innan vi åkte linbanan över till Roosevelt Island. Eftersom det varit upp emot 30 grader under dagen och vi var något jetlaggade hämtade vi hem indiskt från grannrestaurangen till vår lägenhet, som för övrigt är en duplex (2-våningslägenhet) i markplan på 1st Street.

Idag inledde vi med havregrynsgröt de luxe på Oatmeals. Riktigt bra och enkelt frukostställe. Förmiddagen kretsade sedan så klart kring att hitta någonstans att se VM-finalen. Vi började på en pub, men det var lite för hög volym (från teven...), så vi såg andra halvlek hemma i lägenheten. Efter en sväng i Battery Park och den obligatoriska färjeturen över till Staten Island, ligger vi nu hemma och laddar batterierna. Visst kan det väl få bli hamburgare till middag ikväll...

Fjordar, äggmökar och t-shirts

Vägen österut längs sydkusten går längs en mängd fjordar, vilket gör resan lika lång som hissnande vacker. Visst uppskattade vi att det fanns någon bro i någon enstaka vik, men vi tuffade på i jämna 90 knyck (vilket är standardhastighet utanför städerna). Moa satt och knäppte bilder genom frontrutan för att ni ska få en idé om vad vi såg.

Vi tog mängder med stopp under dagen. Oftast för att vi bara ville, men satte oss också i vägrenen och tog en snabblunch. Eftersom prislappen på i princip allt på Island är ruggigt hög, har det blivit en hel del snabbluncher (macka och Youghurt på resande fot).

Framåt eftermiddagen hamnade vi i den lilla staden Seyðisfjörður, som ligger inbäddad ner mot havet i en dal. Med vattenfall på alla sidor fick vi lite ”Rivendell”-vibbar här. Att vägen fram till den lilla kyrkan utgörs av en Pride-väg vet vi inte om det bryter mot eller förstärker det. Här fick vi ljummen kväll och temperaturen klättrade upp till hela 19 grader under dagen.

Vi styrde dagen därefter resan norrut. Förstås en del snabbstopp, men dagens största resmål var vattenfallet Dettifoss. Här blåste det så mycket att bara det blev en upplevelse i sig. Fallet är mäktigt och dundrar ner i något som påminner om amerikanska canyons. Dagen avslutades med badtunna och semifinal mellan Frankrike och Belgien.

Idag har vi utforskat området kring Myvatn. Här och där bryter svavellukten igenom, vilket får en att associera till ett av orden i rubriken. Vi har sett pseudokratrar (minivulkaner, fast utan utbrottsfunktionen), lavaformationer i alla dess former och så hann vi med det obligatoriska badet i varma källor. För första gången behövde vi ta av oss i bara t-shirten. Även om det inte varade särskilt länge...

Kvällen och natten tillbringas på ett gästhus med mängder av djur. Vi fick en tour av husets 13-14-åriga dotter och fick klappa kaniner, grisar, hundar, hästar, getter, får, kalvar och katt. Flera av djuren vandrar också fritt (medvetet eller omedvetet) runt huset.

Redan imorgon bär det av mot Reykjavik igen, men några äventyr har vi kvar.