Från koja till slott - Tillbaka i Singapore

Efter en veckas enkelt boende kom vi tillbaka till civilisationen igen. När vi anlände till Singapore vid ca 00:30 fick vi dock det tvivelaktiga beskedet att det var problem med Air condition i vårt rum, så vi skulle flyttas till bättre rum på syskonhotellet. Dessa bättre rum visade sig dock vara riktigt trista rum som var knappt 500 kr billigare per natt än de vi förbetalt på det ursprungliga, trevligare hotellet. Vi har nu blivit delvis kompenserade, men boka er aldrig på hotell Bencoolen i Singapore.

Den första dagen inledds med bus i vattenlandet på Sentosa island. Kul, men lite för mycket köer för vår smak. Redan före lunch tog vi oss därför vidare mot dagens huvudattraktion: Megazip. Man släpps iväg på en 450 m lång linbana, där man hänger i säkerhetslinor modell klättring. Maxhastigheten är 60 km/h.

Denna första dag var det också Singapore 52 nationaldag, så på kvällen myllrade det av folk och kvällen avslutades med ett mäktigt fyrverkeri. Första delen av fyrverkeriet var dock läckrast. Ett stort antal drönare med olika ljus flög i formationer och bildade mönster som såg ut som tokavanvancerade fyrverkerier.

Dagen efter lämnade vi med glädje Bencoolen för en lyxavslutning på Marina Bay Sands. Förra gången vi var i Singapore fick Kristoffr mig att lova att om vi någonsin kom tillbaks, så skulle vi bo just här. Så det var ju bara att stå vid sitt ord, men mer än en natt tillåter inte vår budget :-)

MBS är som ett gigantiskt köpcenter, som sitter ihop med ett lyxigt kryssningsfartyg. Vi bodde i familjerummet på ca 80 kvm och vi hade t.o.m. en Nespressobryggare på rummet. Utsikten från taket är fortfarande fantastisk.

Naturligtvis blev det nattlig fototur runt hotellet.

Sista dagen gick i biologins och shoppingens tecken. Först vandrade vi i Cloud forest som är en av kupolerna i Gardens by the Bay. Kristoffer fotade i princip varenda blomma i hela kupolen.

Efter ett häftigt regn- och åskoväder, beslöt att spela säkert med lite shopping malls sista timmarna i Singapore. Men trots regnet kan det nog hända att vi får vägarna förbi denna vackra stad igen. Snart lättar planet hemåt och vi har faktiskt ännu inte börjat planera för var vi ska äventyra nästa år, men vi har ju ca 16 timmar på oss innan vi landar på Arlanda.

Vågskvalp och fågelsång på Kri, Raja Ampat

Man vaknar mellan sju och halv åtta, när ljuset tar sig in mellan de öppna fönsterluckorna. Det första man uppmärksammar är det stilla skvalpandet av vågorna mot stranden. Strax hör man de exotiska fåglarnas körsång, där endast koltrasten där hemma skulle platsa. Man trasslar sig förbi myggnätet som täcker sängen, kliver över flip-flopparna som inte lär behövas idag heller och går ned till bryggan där serveringen står på höga träpålar direkt över havet. En ny dag på Kri har sparkat igång.

På Kri har vi bott på Koramu Fyak Bungalows som är ett homestay. I Raja Ampat finns endast ett par, dyra, resorten och ett större antal Homestays. Ett homestay kan bestå av ett rum där man bor med en familj, men Koranu har åtta bungalows. Dusch och toalett delas och i dessa utrymmen kan man stöta på vandrande pinnar och med stor säkerhet rätt stora spindlar. Elektricitet finns ett antal (odefinierat antal) timmar varje kväll. Det finns inga möjligheter till att kyla något, så vi dricker ljummet vatten, kaffe, te och det iste vi själva tagit med. 

Kortfattat är vi helt eniga om att detta är det ställe vi trivts bäst på under resan. Lugnet, stämningen och detta unika ö-liv är otroligt minnesvärt.

En kväll plockade Rueben (som äger stället) fram gitarren och så småningom blev det papuanska sånger framförda i tre stämmor tillsammans med de tre dykguiderna.

Raja Ampat är ansedd vara en av de bästa platserna på jorden för dykning, men det kryllar också av duksiter med starka strömmar. De indonesiska guiderna har hela tiden säkerställt att vi inte utsetts för något vi inte klarar av och har därför känt oss trygga hela tiden. Varje dyk har garanterat visat oss hajar, sköldpaddor, fantastiska korallrev och andra rätt stora fiskar.

När vi inte dyker eller snorklar blir det läsning och promenader. Sista dagen stod vattnet så lågt att vi kunde gå över till grannön via sandbanker och lågt vatten.

Vi träffar alltid trevliga och intressanta människor på såna här ställen. Kusligt nog träffade vi en fransk familj som vi träffade på Kepa, Alor för två år sedan. Roligast har vi haft med en fransman som gått under namnet Gollum. En kväll justerade han de namn som stod på whiteboarden, som visar dykplatserna för morgondagen. Vi fick efter detta själv dras med namnen Ragnar, Lagerta, Elga och Floki. Någon som identifierar var namnet kommer ifrån?

Vi tillbringar just nu en dag i Sorong i väntan på att ta oss vidare till Singapore.

Tillbaka i väggdykningens Mecka

När Sussi och Moa tog sina dykcertifikat på Sri Lanka förra året, tog det inte lång tid förrän vi bestämde oss för att ta oss tillbaks till Indonesien. För drygt tre år sedan startade Kristoffer och Jocke upp sina dyk-karriärer på Bunaken, så det första vi bestämde inför årets tripp var att ta oss hit igen. 

Efter flygförsening på 2,5 timmar landade vi i Manado och bilade+båtade över till Bunaken. Just denna dag fyllde Max, som driver stället, 25 år. Så grillparty på stranden var inplanerat. God mat och mindre delikat karaokesång stod på menyn.

Bunaken omges av grunda vatten som en bit ut övergår i branta väggar som ibland är helt vertikala. Många av väggarna har små grottor, hålor, platåer där sköldpaddor trivs. Så det har varit gott om dem under dyken.

Hittills har ställena vi bott på varit mycket hjälpsamma, för att se till att Moa får veganskt och likaså här. Naru heter han som styrt upp och han bjöd en dag med oss på en dryg timmes promenad ned till Bunakens by. Väl där "överfölls" vi av barn som tjoade "photo, photo". Och det är ju svårt att stå emot. Eftersom det närmade sig solnedgång när vi kommit till byn, så ordnades det med båttur tillbaks till Bastianos (där vi bor). Det blev en riktig sunset cruise i liten fiskebåt.

Men så klart går merparten av vår tid och till att utforska undervattensmiljön. Vi har hittat ett antal nya "nudiesar" och bilderna nedan har Moa tagit med Jocke som ljustekniker. Vår nyinköpta lampa gör underverk för skärpan och färgerna.

Sen är det förstås alltid kul med egendomliga fiskar, som gärna ligger stilla och försöker kamouflera sig eller grodfisken, som vi hittade hängande upp och ner.

Eftersom vi mest varit under vattnet, kan vi bara erbjuda porträttbilder från den miljön. Så håll till godo:

Imorgon bryter vi ny mark genom att flyga till Sorong i västra Papua. Papua tillhör Oceanien, så även fast vi är kvar i Indonesien kommer vi till en ny världsdel. Målet är det smått mytomspunna "Raja Ampat". 

Planen var egentligen att landa i Papua redan idag, men väl på flygplatsen fick vi klart för oss att flighten ställts in. Tydligen redan för fyra månader sedan, men trots det låg den länge och väl synlig på skärmarna. T.o.m en stund med "check-in open". Helt oplanerat befinner vi oss på Novotel med storslagna golfbanor, pool och fullständigt spa för 350 kr/rum. Barbeque vid poolen väntar ikväll, så det är inte så himla synd om oss ändå. Flyget går 03:30, så resten av resan ligger ändå kvar som planerat. Vi hörs vidare ifrån Oceanien.