Överdos av kultur och shopping i Anuradhapura och Colombo

Resdagen från Nilaveli blev lång, då vi planerat att ha två stopp på historiska och kulturellt viktiga platser. Först på agendan stod Sigiriya. Sigiriya var en stad som har historia tillbaks till år 200 f.k. Men de viktigaste delarna byggdes på 400-talet. Ett palats byggdes i en mindre stad i staden på den 300 m höga Klippan, som nu identifierat Sigiriya. Det är en hisnande och varm promenad till toppen.

Ytterligare en klättring väntade senare på dagen upp till klipptemplet i Dambulla. Vägen upp kantades av apor och försäljare. Där uppe ligger ett buddhistiskt tempel insprängt i en klippa.

Kulturchocken fortsatte dagen efter i den historiska staden Anuradhapura. Tempel, stupor och dagobor besöktes innan vi slutligen föll ner i poolen. Vi hade tur som besökte templet mitt i själva ceremonin och vår guide förde oss rakt in i den mässande folkmassan.

Vi har nu via tåg kommit till resans sista anhalt, Colombo. Det är en väsentligt mindre stad än Jakarta och klart mindre utvecklad än Singapore. Faktum är att delar av staden är en byggplats, då flera skyskrapor och områden med lägenheter och shoppingcenter just håller på att byggas. Endast ett fåtal av de gamla koloniala områden har rustats upp, men man anar att denna stad kommer ändras hastigt framöver. Efter promenad i området Fort, blev det shopping för hela slanten.

De två sista dagarna kan vi knappast ägna helt åt de marknadsområden som finns, men den exakta planen är inte riktigt lagd.

Sex dagar på isolerad strand i Nilaveli (och nya dykare)

Efter oordningen i Passikudah har vi tillbringat sex fantastiska dagar i en egen villa på Nilavelistranden. Huset är gigantiskt för oss fyra, då den lätt och ledigt rymmer tio personer. Den omges av en vacker trädgård (inte lätt i hettan som ibland stiger över 40 grader här). Direkt utanför tomten börjar stranden som än så länge endast har ett par enkla gästhus, så periodvis har vi flera hundra meter strand för oss själva,

Men innan vi går vidare, måste det avslöjas: vi är numera fyra certifierade dykare i familjen. Det började med att Amal ringde Pearl divers, som kom hit och pratade dykning med Kristoffer och Jocke. Men Andy (ägaren av Pearl divers) sålde in anpassade provdyk till både Sussi och Moa, som sedan inte behövde så lång betänketid. Tre eftermiddagar med pluggande, testfrågor och examen, samt fyra dyk senare hade de fixat det. Något dålig sikt i vattnet gör dock att det inte blivit särskilt bra bilder.

Villan ägs av en australisk holländare, men sköts av Amal och två andra lankeser. De är otroligt vänliga, hjälpsamma och Amal är ovanpå allt grym på mat. De har fixat smaskiga frukostar och tre middagar, men övriga måltider har vi antingen riggat själva eller främst ätit "på stan". En tuk-tuk till den något större orten Uppaveli, har bland annat tagit oss till en hinduisk, vegetarisk restaurant. Något av det godaste vi ätit i sommar, men maten intogs med hjälp av nanbröd och fingrarna. Inga bestick här inte.

De två sista middagarna intogs i trädgården och på stranden. Barbeque och levande eld. Kan nog kallas minnesvärt...

Till huset hör eller kommer också ekorrar, ödlor, kor (jo, vi har vallat ut kor från tomten), katter och framför allt hundar. På alla promenader får man sällskap och vid när vi kommer hem blir vi översvallande välkomna av Challie (Shelley, Tcherlie typ...).

Några av promenaderna har tagit några av oss till en gigantisk, naturlig damm (eller sjö) som är helt full med lotusblommor (stora näckrosor). Den täcker nog ett område som motsvarar 20-30 fotbollsplaner.

Imorgon måste vi tyvärr rulla vidare och nu drar vi oss österut igen. Nu mot Anuradhapura med stopp i fler av den s.k. kulturella triangeln.